Svenska akademiens handlingar ifrån år ...C.D. Delén och J.G. Forsgren, 1836 |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
ADLERBETH afhandlingar afseende Akad Akademien allmänna Atis Atis och Camilla AXEL GABRIEL SILVERSTOLPE behag BELLMAN belöningar bild bildning blef blifvit blott DEBRAND demiens deraf derför död ehuru esthetiska fosterländska Franska Akademien Fransyska fremmande fäderneslandet författare förtjenst gifva Grefve CREUTZ Grefve SKJÖL Grefve SKJÖLDEBRAND GUSTAF Gustaf II Adolf GUSTAF III GYLLENBORG gång hafva handlingar Herr hjerta huru hvarje hvarmed hvars hvil hvilka hvilket häfder höga jemför jemväl kallar KELLGREN konst Konungen känsla ledamöter lefvande LEHNBERG lemnat LEOPOLD lifva liga lika likasom likväl lycka Marmontel menskliga minne mål namn ning odödlige regering ROSENSTEIN röjer samfund sanna Schröderheim sednare segerkrans sinne sjelf själ skald Skaldekonsten skrifter sköna smak snille snillet språk språkets stiftelse Sverge sång talang thronen tideböcker tidehvarf täflande uppmärksamhet utmärkt verk verlden vettenskapliga vigtigt vitterhet Voltaire voro våra vårt vältalighet vän värde yttre åsigt åter ädla äfven ämnen ära öfrigt öfver
Suositut otteet
Sivu 89 - Ditt intåg skall i verlden göras, Der under yppighet och prakt, En lycklig oskuld skall förstöras Och tvingas under vanans makt. Du som ett siradt offer föres Midt i en yr och tanklös hop; Ditt häpna öra ständigt röres Af afunds och förundrans rop; Der väntas det man kallar nöje, Der nyttjas utan ljuflighet, Och under buller, tvång och löje, Man glömmer dygd och mensklighet; Man söker och man söks af...
Sivu 239 - ... der! Det var som våren när hans värma droppar ur blånad sky och löser vinterns tvång: då leka djur, då svälla lundens knoppar, och kinden färgas...
Sivu 242 - Den ädle skalden har ock andra frågor, och skönhet vill han, men jämväl förnuft. När Kellgrens snille slog de stora slagen, de blixtrande, för sanning, rätt och vett, i skämt och allvar, hur det flög för dagen kring land och rike, och en var betagen sprang upp och undrade, att han ej förr det sett!
Sivu 243 - Och han som slöt den långa sångarraden och levde länge för att sörja den, en rosenkrans med taggar mellan bladen, behagens, skämtets, tankens, Gustafs vän: han som bar kronan i de vittras gille, en lagrad veteran i vettets sold, kanske ej främst som skald, men främst som snille, som ville ädelt, kunde vad han ville, den blinde siaren Tiresias-Leapold!
Sivu 239 - ... tagen, en blick till hälften örn, till hälften näktergal. Förunderliga makt, som konstnärn äger! Se anden färdig så till strids som sångs, en bild, som oss sin egen saga säger, en levande gustaviad i brons!
Sivu 239 - Mälarn gjuts i Östervågor och kungastaden mitt i skogen är, vad sydligt liv inunder norrskenslågor, vad sångartempel på de öde skär! Det språk vars toner ligga mitt emellan vad Norden djupt, vad Södern klangfullt har, ett bortglömt barn som kom i samkväm sällan, steg fram och speglade sin bild i källan och häpnade att se hur högt, hur skönt det var.
Sivu 244 - GUSTAFS dagar, fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill, men det var sol deri, och hur du klagar, hvar stodo vi om de ej varit till? All bildning står på ofri grund till slutet, blott...
Sivu 239 - Hvad Norden evigt vill, en kung som känner sin egen kraft, stod åter fram i glans, och der vardt ordning ibland frie männer, och makt och lydnad blefvo åter vänner, och allt var gladt och tryggt vid tanken, att han fans.
Sivu 244 - ... var stodo vi, om de ej varit till? All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbarit var en gång fosterländskt; men vett blev plantat, järnhårt språk blev brutet och sången stämd och livet mänskligt njutet, och vad Gustaviskt var blev därför även svenskt.
Sivu 84 - ... land. Hon uppå böljans rygg en blodig fåra drager, Och till Camillas alm hon sist sin tillflykt tager; Hon ömkligt släpar sig till denna nymfens fot; Och med ett klagoskri hon liksom ber om bot. En sådan sorglig syn Camillas tårar väcker; Till denna hindens hjelp hon sina händer sträcker, Hon smeker detta djur, hon det i famnen tar, Och med en bortvänd syn ur såret pilen drar; Hon slöjan löser upp och den i stycken rifver, Att hämma blodets fors, som fram ur sidan drifver; Men...