Johan Ludvig Runeberg och Fänrik Ståls sägner: Ett bihang till Fänrik Ståls sägner, Niteet 1–2A. Bonnier, 1864 |
Yleiset termit ja lausekkeet
29 juni adjutant Adlercreutz afsked Alavo april armén Armfelt bataljon befäl befälet befälhafvare bivistade Björneborgs regemente blef blifvit blott brigaden Brusin chef Collin Cronstedt deltog derföre dikter dotter Duncker Döbeln Döbeln vid Jutas död Ehrnrooth ehuru erhöll Eubulos febr fienden Finland finska Fjalar Furumark Fänrik Ståls Fänrik Ståls sägner Fänrikens marknadsminnen född general grefve Gripenberg Gust gång hafva huru hvars hvil hvilka hvilket infanteriregemente jemte juli juni Juthas jägare kapten karelska Kauhajoki Klingspor kommenderad kompani Konow konungens Kreon krig kriget Kulneff Kuopio landshöfding Lappfjärd Lappo Leiokritos lemnade långt län löjtnant Löjtnant Zidén lön majoren mars ning Nykarleby Nylands officerare Oihonna Oravais rangrulla regementet Revolaks RUNEBERG Ruona ryska ryssarna sagde Saima Sandels Savolaks Schwerin sept Siikajoki sjelf skalden socken striden Sveaborg sång tjenst Toll trupperna Törne utmärkt vargering Vegesack voro Wasa Zidén års åter äfven öfriga öfver öfverste öfverstlöjtnant Österbotten
Suositut otteet
Sivu 76 - Konungens nådiga välbehag, riksens ständers ömma välvilja, Svenska folkets beundran, Svenska arméns högaktning, mina förmäns vänskap, mina medbröders erkänsla, min egen tillgifvenhet för eder är det offer, som åt eder helgas och af mig -frambäres». »Finnar! Bröder! Edra bedrifter äro stora, och den tacksamhet jag å allas vägnar till eder yttrar är i lika förhållande. Till dennas tolkning fordrades en vältalares hela förmåga — men jag är soldat. — Soldat! hvad stolt...
Sivu 76 - I aldrig blifva, därom är jag förvissad; men förblifven allan tid Dess vänner! Skulle det nya herraväldets magt hindra Eder önskan och viljas utöfning, så låten med hjertats och tankens tysta språk välsignelse tilldelas moderlandet! Påminnen Edra barn därom! Vi skola från slägte till slägte välsigna Er — högakta Er!
Sivu 75 - I haven sedermera med ståndaktighet stritt för moderlandets svenska jord — /, härvarande, aren pretiöse1 kvarlevor av den stolta finska nationen och dess tappra krigsfolk — det är ock till eder jag bör och jag skall, med upprört hjärta, förkunna konungens, riksens ständers, svenska folkets, svenska arméns, mina förmäns, mina medbröders, min egen — ja, allas uppriktiga tacksamhet.
Sivu 45 - Han, skaparn af lycka och sed, Skall se en dag, när fläckad af brott hans ätt Slocknar i blygd, hans son, den ende, Sluter som brud sin syster i eldad famn.
Sivu 40 - ... kvällens nöjen, och ensam blef med sitt barn den bedröfvade modern. Tyst satt länge den ädla och lät sin irrande tanke hopplös svärma omkring, än lockad af flyktade fröjder, än af en framtids anade kval, blott stundom till stilla klagan förledd, då hon sjöng att söfva den vaknande späda. »Slumra», sjöng hon, »o barn, som den gryende blomman i knoppen, slumra och känn i din sömn, känn gladt, att din moder dig vaggar! Snart, ack, hvilar hon själf som du, ohunnen af sorgen,...
Sivu 54 - ... öfver sin förmenta seger, medan de sjelfve, aldrig slumrande, sakta verka för sitt mål. Det är förut antydt, att gudarnes sätt att handla i samma mon bör förefalla upplyftande och dem värdigt, som det icke uppenbarar sig i ett groft ingripande i sakernas naturliga gång, utan i en vis och tyst ledning af dem. Genom det skenbart obetydliga, genom det under vattnet dolda lilla rodret styres kolossers lopp ; så foga de himmelska blott ett obemärkt roder vid händelserna, och de gå i...
Sivu 65 - Oihonuas öde beträffar, hafva de båda sin försoning just deri, att de handla omedvetet, att de begagnas blott såsom medel för ett högre ändamål. De äro således att betraktas såsom helt underordnade personer i dikten, utan...
Sivu 59 - I öfrigt er62 känner jag villigt, att gruppen af de två jägarinnorna i natten, mellan dagg och stjernor, varit för mig så frestande att måla, att jag icke gerna kunnat afhållas af annat, än att teckningen varit i uppenbar strid med taflan i dess helhet.
Sivu 65 - Fjalar var för ädel, för menskligt hög och stor för att lemnas qvar i sin förvillelse och sjelfviskhet: han måste väckas genom ett slag, visserligen strängt, ty ett mildare hade han väl ej aktat, hvarigenom han lärde sig lefva för en annan storhet, än den, som ålderdomen och döden en gång skulle tvinga honom att lemna.
Sivu 60 - Fjalar, efter sitt stolla, stränga och oböjliga lynne, kunde taga en blodig hämd på sin son och sålunda, ehuru omedvetet, göra Gudarnas seger om intet. Vill man nu åter se händelserna gå sin naturliga gång, och personerna handla fritt och utan omedelbart tvång, skall man icke kunna vara så viss om utgången af detta äfventyr, att icke äfven dess lösning skall motses med intresse. Och ändteligen då man ger akt på huru den gamle kungen, h vars arm varit för svag att klyfva sonens...