Berättelser ur svenska historien, Niteet 9–10[Tryckt hos] L.J.Hjerta, 1849 |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
adeln afsigt Axel Oxenstierna begärde Bengt Skytte blef blefvo blifva blifvit blott Bourdelot Brahe bref Chanut Corfitz Ulfeld deraf derefter deremot derföre derjemnte derom derpå dertill dervid drott drottning Kristina eders majestät ehuru Erik Oxenstierna flere Frankrike fransyska förhållande förut ganska Gardie genast gifva grefve Magnus gunstlingar Gustaf Adolf gång hafva herre hofvet huru hvarje hvilka hvilket häftig jemnte jesuiterna Johan Kasimir Johan Oxenstierna KAPITLET Karl Gustaf Karl Gustaf Wrangel katolska läran Klas Tott konung kronan lemna liga likasom likväl lofvade lät magt Messenierna Messenius missnöje mycken nemligen ning nämnde oaktadt ofrälsestånden ofvannämnde omtalade person Pimentelli presterna prinsen påfven Radziejowsky regeringen rikets riksdagen rikskansleren riksråd rådet Rådsprot sade saken Salvius sedermera sednare serdeles sjelf skref skrifter slutligen snart Steinberg stierna stina Sverge sändebud sökte tjenst Tott tronafsägelse tvister tyckes tänkesätt Ulfeld uppförande verlden visade vore voro yttrade åter åtgerder äfven öfrigt öfver
Suositut otteet
Sivu 90 - ... i adelsprivilegierna om ofrälse måste erhålla en upprepad kunglig förklaring, hvilken lät bra, om den också icke föraulät några åtgärder: »den som är af ärliga föräldrar äkta född och sjelf om dygd och ära sig beflitar, antingen han då är frälse eller ofrälse, må, hvarken kallas vanbörding, ej heller uteslutas från något statens äreställe, hvartill han gjort sig skicklig. Vanbördigär deremot den, vare sig adel eller oadel, som genom lättja, odygd eller vanheder,...
Sivu 135 - Gud och menniskor, att jag med min tro omfaltar den romerskkalolska bekännelsen, såsom varande den enda sanna, samt den, utom hvilken ingen menniska kan blifva salig. Jag tackar Gud, att han ryckt mig, såsom ett får bland de nittionio, ur ödemarken till del lefvande ordets källa och till den sanna tron, hvari jag vill både lefva och dö.
Sivu 37 - Den, som länge lefver och höga tjenster bekläder, måste rara underkastad afund, illvilja och mycket annat, hvilkel ingen ärlig man kunde bära utan stöd af Gud och samvetet. Du känner nogsamt min belägenhet i förra lider; den har ej sedermera förbättrats. Jag måste nu mycket lida just af den, för hvars bästa jag allsköns möda och arbete mig underkastat, men hvilken ej är dessa uppoffringar värdig, och kan väl hända alt också dina besvär sig derifrån härleda.
Sivu 244 - Allmän historia från de äldsta urkunder till närvarande tid, för tänkande vänner af historien; öfversättning från tionde upplagan, i tio delar; bundne 11: 32., haft. 8: 16.
Sivu 331 - Du har rätt, svarade drottningen, det var just det, hvarom jag gick och drömde. Men vi måste lemna del i Guds hand; liksom alla andra skall också jag en gång vandra hädan.