Sivut kuvina
PDF
ePub
[merged small][merged small][merged small][merged small][merged small][merged small][graphic][subsumed][subsumed][subsumed][subsumed]
[graphic]

Kort före Vetenskaps-Societetens senaste årsmöte afled den 2 april 1909 professor emeritus, statsrådet Jakob Johan Wilhelm Lagus, sedan 1856 ledamot och sedan 1901 hedersledamot af societeten.

Om man om någon människa kan säga, att hon från vaggan till grafven varit ett visst sträfvande eller en idériktning tillgifven, gäller detta om Wilhelm Lagus' förhållande till vetenskapen och den vetenskapliga forskningen.

Han var född i Åbo den 5 maj 1821. Från fädernet och mödernet låg forskarehågen i blodet. Den röjde sig redan i barndomen och vann näring genom arten af den undervisning, som kom honom till del. Som tioårig gosse, då han redan läst Strelings Latinska grammatik men ännu ej gjort bekantskap med någon latinsk text, fick han tag i Gedikes latinska krestomati, och nu roade det honom obeskrifligt att utan annan hjälp än ordförteckningen kunna öfversätta flertalet satser i läseboken. „Det var icke mindre roligt“, säger han i sina „Hågkomster från Pojkåren och Gymnasiet" (sid. 113), „än att lösa charader och gåtor".

Under hela året 1835 var Georg August Wallin hans lärare. Wallin, som vid den tiden var relegerad, vistades med sin elev i Åbo och på Åland, lät honom roa sig duktigt, företog med honom äfventyrliga färder, men öfvade honom äfven i studier till själfständighet och mod. Han höll honom periodtals vid endast ett eller två ämnen i sänder, gaf honom pensa för ett par dagar i gången, innan han anställde förhör och repetitioner. ')

Den ärfda lusten att afskrifva och excerpera gaf sig hos Wilhelm Lagus tidigt uttryck. Under år 1836 började han afskrifva noterna i Akermans korpulenta upplaga af Vergilius, att excerpera Lindfors Romerska antikviteter och Beckers världshistoria.

Följande år kom han i Borgå gymnasium, studerade Vergilius och Horatius för Runeberg, som i viss mån synes ha blifvit honom en förebild vid hans senare tolkningar från katedern af de antika författarne. På egen hand tog Lagus ihop med explikation af Homeros, i nödfall sökande hjälp hos Runeberg.

Under gymnasisttiden hände det att Wilhelm Lagus af fadren medtogs på dennes forskningsresor till herregårdar, kyrkor och prästgårdar. Efter hvad han själf berättat, var det dessa färder och den omständighet, att han jämte sina två äldre systrar ofta sattes att afskrifva gamla handlingar, som hos honom lade första grunden till det

1) Hågkomster s. 160-161.

intresse, som slutligen förde honom öfver från hans egentliga studieområden till den inhemska kulturhistorien.

Då Lagus 1839 blef student, var det afgjordt att han skulle egna sig åt den klassiska och orientaliska litteraturens studium. Morfadren, ärkebiskop Jak. Tengström, i hvars hus Wilhelm Lagus ofta vistats som barn, hade i ord och skrift ådagalagt sin höga uppskattning af den antika och den orientaliska litteraturen. Farbrodern Anders Johan Lagus hade varit docent i grekiska och rörde sig ännu som professor i filosofi i sina publikationer på hellenskt område. En mosters man, Johan Jakob Tengström, om ock slutligen professor i filosofi, kan räknas till våra förnämsta klassiska filologer. Fadren Wilhelm Gabriel Lagus, jurisprofessorn, betecknas uttryckligen af sonen som den, som uppmuntrat honom att egna sig åt den klassiska filologins studium. Alla dessa närastående äldre anförvandter voro lärjungar af eloquentieprofessorn H. G. Porthan, och hafva (med undantag för A. J. Lagus) liksom denne alla vunnit sitt egentliga vetenskapliga anseende som forskare i Finlands kulturhistoria. Sådan blef äfven Wilhem Lagus' utvecklingsgång.

År 1843 disputerade Lagus pro exercitio och hade den vid ett dylikt tillfälle sällsynta tillfredsställelsen att kunna teckna sig som ,,auctor" på titelbladet till den ventilerade afhandlingen: De homoeoteleutis quae vocantur. Valet af detta ämne, om rim i grekisk och romersk poesi, från filologins mera estetiska område, tyder på inflytande af de dåtida lärarene i de gamla språken.

[ocr errors]
[ocr errors]

I sina därpå under åren 1846–1848 publicerade undersökningar om källorna för Plutarchos' biografier öfver Cicero och Cato Censorius samt Plutarchos' studier af Varro och af Livius befinner sig den unge forskaren på ett område, som särskildt låg för hans naturel: det biografiska, kulturhistoriska. I sina forskningar står Lagus tydligen under inflytande af Göttingerfilologerna häri en direkt efterföljare till Porthan. För Porthans samtida i Göttingen Christian Gottlob Heyne utgjorde språk- och grammatikstudiet villkoret för inträngande i forntidens ande, ej ett hufvudändamål, en sats som äfven Porthan tillegnat sig och som jämväl synes stämma till Lagus' uppfattning. Det är särskildt den berömde Göttinger-historikern Heeren, författare till bl. a. Untersuchungen über die Quellen der vorzüglichsten Historiker und Geographen", som 1820 utgaf undersökningar hänförande sig just till Plutarchos' biografier, som närmast påverkat Lagus. Att ej nämna andra, har han äfven rönt inflytande af den namnkunnige omstörtaren och nyskaparen af Roms äldre historia Niebuhr, om hvilken Lagus med rätta yttrar: ') „tanta sagacitate quanta neque ante eum nec postea quisquam in his rebus versatus est, priscas fabulas in controversiam et dubitationem adduxit". Plutarchosdisputationerna utkommo delvis i små häften, och ett par af dem äro ej fulländade. Om de utgifvits som ett sammanhängande arbete de skulle omfattat öfver 300 sidor hade de otvifvelaktigt kommit att intaga en bemärkt plats inom Plutarchos-litteraDe visa en mycket stor beläsenhet och ett godt kritiskt omdöme.

turen.

[ocr errors]

Lagus hade nu vunnit docentur i grekiska litteraturen (1846) och doktorsgrad

1, Plutarchus Livii studiosus p. 3.

[ocr errors]
[ocr errors]

(1847) och kunde egna tid åt ett något lättare skriftställeri. Under 1849 utgaf han i disputationspartiklar ett sätt, ehuru obekvämt, att få tryckningen af ett arbete bekostadt sitt på svenska skrifna arbete om Den klassiska forntidens ställning till medeltiden. Det grundar sig i hufvudsak på moderna specialverk, men går äfven här och där tillbaka till primärkällorna. Det tyvärr ofullbordade arbetet kan allt ännu, ehuru naturligtvis i mycket föråldradt, läsas med stort intresse. Stilistiskt står det främst bland Lagus' arbeten: väl disponeradt, klart, varmt, ådagaläggande att Lagus äfven hade förmåga att arbeta sig fram till allmänna synpunkter, ehuru det framför allt är detaljernas uppsökande, ordnande och utredande, som intresserar honom.

Samma år utgaf Lagus för professuren i Romersk litteratur afhandlingen Studia latina provincialium, där han på grund af en omfattande beläsenhet lemnar en förteckning öfver latinska författare i de romerska provinserna. Det var sannolikt tidens knapphet som tvang honom till denna sammanträngda, registerartade, men icke värdelösa framställning. Professuren tillföll emellertid Brunér såsom mera meriterad.

Vid denna tid återvände G. A. Wallin och M. A. Castrén från sina för vetenskapen betydelsefulla forskningsfärder. Måhända manad af deras exempel och i hvarje händelse drifven af en brinnande forskningshåg anträdde Lagus år 1850, understödd, om ock otillräckligt, med allmänna medel, en forskningsresa till Sydryssland. Åtföljd af sin unga maka slog han sig ned i Odessa, men företog därifrån talrika forskningsfärder längs Svarta hafvets kust, från Donaus mynning i vester till Kuban i öster och långt i det inre af landet. Särskildt var Krim, forntidens Tauriska Chersonesos, föremål för hans iakttagelser. Hans afsikt var att skrifva ett omfattande arbete om det forna Scythien, dess historia, dess geografi och kulturförhållanden från äldsta tider intill hans egen tid. Hvad som särskildt lockade honom till detta ämne var å ena sidan den grekiska kolonisationens under två årtusenden sig sträckande insats i Scythiens historia, å andra sídan den vid denna tid af en del forskare hyllade åsikten, att man i Scytherna hade att söka de finsk-ugriska och specielt Suomi-folkets gamla stamfränder. Bland Lagus' litterära kvarlåtenskap finnas 6 stora volymer och därutöfver en mängd mindre häften innehållande material för detta arbete. Han har för ändamålet gjort excerpter och utdrag från hundratal grekiska författare och fragment af dem, börjande från Homeros och gående ända in på 1500:talet. De romerska auktorerna äro naturligtvis äfven anlitade, och därutöfver äfven polska och ryska författare i historia, geografi och statistik. Afven turkiska källor hafva rådfrågats. Till samlingarna höra äfven flere tiotal kartor och kopior af dylika från olika tider. Efter skilda synpunkter ordnade historiska och geografiska register orientera i källmaterialet. Ett inledningskapitel och början af en framställning om Assyrernas förhållande till dessa näjder finnes i koncept utarbetadt. Ännu 1856 har Lagus sysselsatt sig med denna uppgift, som skulle bli hans lifs storverk; men sedan trädde andra plikter så bjudande i vägen, att han ej mer kunde fullfölja sin plan. Detta uppgifvande af ett arbete, som kostat så mycken möda och som tycktes erbjuda så vidsträckta vyer, var för Lagus en lifssorg, som säkert icke mildrades däraf, att hans vetenskapliga vänner i Odessa, Paul Becker och Philip Bruun, under de följande åren publicerade arbeten på detta tacksamma område.

« EdellinenJatka »