Johan Ludvig Runebergs samlade skrifter, Nide 1N.M. Lindh, 1858 |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
afton allena anlet Archangelske Aron barm blef blick blod blommor blott broder darrande hand Derför Dmitri dotter engång famn fiolen Fjalar Fjalars fjerran flicka flickan frid fröjd Furst Woldmar furstinnan förståndige Petrus gamle gick gigan glad gladt glans glädje gång gården gördel hand Hedda herrgåln hjerta hufvud hvar hvila höjde hörde Hörs ropet Kalmucken Kejsarinnan kind kommen kung kärlek Leende lefva lemnade lifvet ljus lockiga lugn låg långt läpp lätt milda Miljutin Morannal Morvens Nadeschda nalkas natt nejden Oihonna omsider Ontrus Potemkin qvällen raske Mathias re'n rodnande Rysslands sade sakta satt se'n Shelma sjelf skogen skynda skåda sköna slottet snart sorg spiltan Starrgräs stod stolt storm strand strid strålande stugan stund suck svar såg Sången sällhet talade talte trefliga tyst tår tänkte tärnan unnan verld våg vän vänta Wolga yngling Zacharias åldrige åter ädle äfven älskade ärnade öfver öga ögat دو
Suositut otteet
Sivu 384 - Gudabekämparn skalf för ett värnlöst barn. Bort flydde från henne hans blick, På Hjalmar föll den, flydde från honom, flög Snabb som en ljungeld mellan båda, Tills att, mot höjden rigtad, den qvarblef stel.
Sivu 195 - Fåglarnas röster ur skyn och ur lundarne, hör du ej englar, Leende englar i allt, från din barndomsålder bekanta? O, hur ser jag ej nu dem klara! På aftonens guldmoln Segla de kring, framtindra ibland i en stråle af solen, Blicka ur blommorna, glittra på sjön och andas i luften; Var det ej...
Sivu 380 - Svagheten blomma trygg, och kraften, Sparande svärdet, glädas att skona blott. Trott har på min vilja jag förr, På samma vilja tror jag ännu; i strid Styrde den dödens gång, i friden Styra den skall, okufvelig, lifvets gång. Yfs våldet med hotande arm, Står ondskan trygg, bryts lag i mitt rike, kränks Täckelig sed och fridlyst ordning, Sjunke i glömska Fjalar och Fjalars ed!
Sivu 177 - Så hon tänkte, i ord ej mycket, det mesta, en blomdoft Liknande, flög med suckarna bort och kunde ej fångas.
Sivu 370 - Sagt; men i högre gestalt sig reste den ädle majoren; fullare svällde hans barm, och hans blick, förklarad och manlig, mätte soldaten. Han teg, han kände sitt hjärta förstoras. Finland stod för hans själ, det kulna, hans torftiga, gömda, heliga fädernesland, och den gråa kohorten från Saimens stränder, hans...
Sivu 440 - Ofver speglande sjöars rymd; Mellan kullar skimrade blåa floder, Och på fälten böljade skörd vid skörd. Ljust och gladt låg Fjalars vida rike, Högtidssmyckadt, för kungens fot; Med ett anlet mildt, som en tacksam dotters, Såg det mot sin grånade fader opp.
Sivu 385 - Dröj längre då ej i ditt val! Brant står vid stranden klippan, och nedanför väntar i tystnad svala vågen; lätt som en gnista slocknar din dotter där.
Sivu 313 - Leende säges lion gä som en ängel emellan de andra. skämta ibland och trösta ibland och förlika och lugnaTyst från sitt ensliga torp långt borta i djupet af skogen gick den gamle soldaten Pistol mot kvällen omsider, sedan han värmt sig i ro och tändt sin pipa vid härden. Ingen han lämnade kvar i den ödsliga hyddan, och ingen följde hans spår. En son, den ende han ägde sig närmast, fjärran i härnad dragit och stred i det turkiska kriget. Sorgsen syntes dock ej den gamle begynna...
Sivu 45 - Hedda att fånga främlingens hjärta, som kom, ej anande slikt i sin frihet. Ja, så sätter sig lätt bröstrodnande vakan i rönnen, säker och trygg, och märker ej där, hur den listige gossen räcker sin tagelbepinnade käpp bland löven försiktigt, innan hon känner sin hals omsluten av snaran och fåfängt flaxar med vingarnas par och söker befria sig åter.
Sivu 194 - Medan en annan fyllde dess rum med vexlade färger. Tyst var vinden, en fläkt ej rörde sig. Hjordarnes klockor, Kärlekens smältande sång, från ensliga stigar besvarad, Hördes ur dalarna blott, och ibland till de döende ljuden Fogade ljuft vallhjonet en ton, mångdubblad af echo.