För år 1833. Beskrifning på Phenakit, ett nytt mineral från Ural; p. 160-165.

I Jernkontorets Annaler, 6:te årg. 1822. En ny sort listgångar i bälgar, isynnerhet uti cylindriska; p. 204-206.

20 årg. 1836. Förslag till en förbättrad blästerprofvare; p. 430–433. I Acta Societatis scientiarum fennicae. T. I. 1839. Quelques remarques sur le Tantalite de Finlande et recherches sur sa cristallisation; p. 119-127.

1840. Description du Xenolite, nouveau mineral; p. 373-375.
Description du Gigantolite; p. 377--380.

Beskrifning af en ovanligt stor jättegryta, samt några dermed sammanhängande phænomener; p. 477–482.

1841. Beskrifning af Kämmererit, ett nytt mineral från Siberien; p. 483-487.

Utkast till ett examinationssystem för mineralierne; p. 627–685.

T. III. 1848. Ueber das atomistisch-chemische Mineralsystem und das Examinationssystem der Mineralien; p. 49-157.

T. VI. 1859. Bemerkungen in Betreff der rechten Art, die Constitution der Mineralien zu betrachten; p. 163-177.

1861. Ett sätt att utan heliostat begagna solljuset för mätande af mindre glänsande kristaller; p. 565–567.

T. VII. 1860. Beitrag zur Kenntniss der Schrammen in Finland; p. 505-543.

Det vore möjligt, att en eller annan mindre uppsats af mig ej påträffats och derföre ej finnes i denna förteckning; ty bland N:s samlingar förekomma från senare tid manuskripter till ett par mineralbeskrifningar, om hvilka jag är tvifvelaktig, huruvida de någonstädes blifvit offentliggjorda. Åtskilliga smärre meddelanden förekomma i särskilda årgångar af Berzelii bekanta årsberättelser och i öfversigten af finska vet. soc:s förhandlingar. I öfversättning ingå de flesta af N:s arbeten i flere utländska tidskrifter.

Noter.

1) Jag kan ej neka mig nöjet att ur den skildring öfver denne man, som förekommer i det öfver hans son inför vetenskaps akademin 1764 hållna minnestal intaga följande karakteristiska stycken: „Öfverinspektören Nordenberg, heter det, ansågs i sin tid af de förståndige för en mästare i landthushållningen; men af den enfaldige hopen för en man som öfverträffade andra uti hemliga konster. Hans konster bestodo likväl uti intet annat än att flitigt undersöka naturen; följa tätt hennes fotspår; sluta af väderleken och andra omständigheter på tillkommande årsvexten, och med allt detta förbinda sin egen förfarenhet, änskönt den ock gick ifrån gamla vanan. Deraf rönte han isynnerhet en härlig verkan i de stora missvextåren vid slutet af sistförflutna hundradetalet: ty genom Guds välsignelse fick han så ymnig skörd, att han af sitt öfverflöd bärgade många fattigas lif vid en tid, då döden, genom en svår hungersnöd, skyndade med tusendetals menniskor i grafven". År 1710 när han hörde att pesten inbrutit jemväl i Finland, skyddade han sig för farsoten genom en ganska egendomlig utväg: han fattade det beslut, att gifva sig till sjös. „Han lastade ett honom tillhörigt fartyg med husgeråd, matvaror och andra förnödenheter, gick om bord med hela sitt hushåll; lofverade några månader fram och tillbaka i öppna sjön och höll noga hand deröfver, att ingen fick ifrån landet komma till honom. Således lefde han med sitt lilla sällskap under den tiden afskild från andras umgänge, och fick allenast af några förbiresande höra den grufveliga förödelsen, som denna svåra landsplågan åstadkommit. Om hans sjöfart på visst sätt liknade Noachs uti arken; så hade han ock samma lyckliga utgång. Ty vid nyårstiden 1711, då farsoten redan afstadnat landsteg hela besättningen oskadd på Åland, hvarefter resan, samma år om våren fortsattes till Stockholm".

2) Namnet skrefs först: Nordensköld och N. schöld; olika grenar skrifva sig numera N. skjöld och N. skiöld.

3) Af konung Karl IX:s bref den 21 Juli 1608 inhemtas, att Henrik Wredes enka, Gertrud von Ungern, hade erhållit tillåtelse att bygga sig en sätesgård inom Elimä fjerding. Hon begagnade sig sålunda af denna rättighet, att hon i Nummis by af Mäntsälä socken anlade det säteriet, som efter henne fick namn af Frugård. Nummis tillhörde Wredeska slägten ända till dess år 1706 dåvarande egaren sålde godset till kapten Nordenberg. Lagus, finska adelns gods och ätter, p. 411. Eriksnäs hette egentligen Girkenäs, Gerknäs. Genom konung Johan III:s bref den 31 Aug. 1586 erhöll Nils Olofson Gerknäs i förläning. byggde der säteri. Som han blifvit afrättad och hans gods förbrutne under kronan, uppläts Gerknäs till Hans Wittenberg. Upptages ännu 1639 såsom Hans Wittenbergs säteri. Löjtnanten vid Fortifikationen Anders (Johan) Nordenberg egde på 1720-talet Eriksnäs. Ibid.

s. 481.

4) Generalmajoren Axel M. von Arbin i det åminnelsetal, han för k. vet. akad. i Stockholm höll den 31 Januari 1781.

5) I en egenhändig anteckning beskrifver han sin verksamhet på följande vis: „Jemte det jag mellanåt, då jag haft någon ledig stund, läst alla de böcker jag kunnat få hand imellan, har jag skrifvit uti hvarjehanda ämnen, angående fortifikation, oekonomiska inventioner, naturkunnigheten m. m. och äfvenväl roat mig med korta theologiska beskrifningar, Antichristi fall och Judarnes omvändelse; med förklaringar öfver Episteln till de Romare, öfver Uppenbarelseboken och den såkallade Salomos höga visa, hvilken sista bok efter min idé icke innehåller något theologiskt, utan är af Salomo lämnat som ett Testamente till Sanhedrin eller det stora Jsraëlitiska Rådet, på det Hans kunskap i Alchemien ej skulle gå förlorad, utan af efterkommande i sinom tid kunna nyttjas till Judiska nationens välfärd och fromma. Och ehuruväl det är genom liknelser tagne af representationerne under värkets utarbetande på det orientaliska prunkande sättet beskrifvet; har jag dock enfaldigt sökt förklara berörda liknelser och af samma förklarande lämnat en afskrift till Hans Excellence Riksrådet Gref Bonde och Statssekreteraren von Oelreich, hvilka förut haft en tämmelig kunskap om alchemistiska operationer. Jordbruk med åkrar(s) och ängars upptagande, fiskerier, stengärdsgårdar och canaler, dammar, husbyggnader, tegelbruk, qvarnar, fartygs byggande med hvarjehanda andra oekonomiska förrättningar hafva roat mig att värkställa, i den mån, som min förmögenhet medgifvit. Jag var den första, som genom min syster ifrån Wästergjötl. af framlidne Kommerserådet Alströmers engelska och spanska får skaffade hit till Nyland afvel, hvilka allt sedan upp i landet på Frugård i Mäntsälä conserverat ullens finhet, som jag märkt härröra deraf, att fåren betas endast på stubbåkergjärdet, hvarest mäst växer smått väplingsgräs. Men då jag hämtade af samma fårslag hit till Eriksnäs gård i skären, der gräsvexten är frodigare, har ullen blifvit sträfvare. Ullen ifrån Frugård hafva spinnare och klädesväfvare ifrån Preussen, som gå omkring och betjena Herskaperne med klädesväfvande, fördenskull funnit vara finare än någon annan ull af samma sort, som på andra herrgårdar anskaffas. Jag har årligen låtit till husbehof väfva åtskilliga sorter ylletyger och kläden, som i Stockholm blifvit färgade och apreterade, så att jag mycket litet af ylleväfnader till mitt stora hushåll behöft köpa och derhos kostat mig hälften mindre“.

6) Utmärkelsen att blifva ledamot i vet. akad. vederfors äfven den äldre brodren, ofvannämnde Anders Johan, om hvilken det likaledes finnes antecknadt, att han sexton år innehade löjtnants beställning", eller ända till 39 års ålder.

7) På denna fråga hade ej mindre än aderton svar inkommtt: sex ansågos förtjenta att tryckas, deribland Nordenschölds; högsta priset, 10 dukater, vanns af filosofie magistern Jacob Stenius som då hade syssla vid strömrensningarne i Österbotten".

8) Carl Fredrik N. den yngres lefnadsöden finnas i korthet upptecknade i Biogr. Lexikon öfver namnkunnige svenske män; tvifvelaktig i hög grad synes dock uppgiften, att det var han, som efter ett misslyckadt alkemiskt experiment på Drottningholm lemnade Sverige, alldenstund detta inträffade med äldre brodren August N., som var alkemist ex professo och en af Gustaf III:s guldmakare“. Måhända skall förf. framdeles komma i tillfälle att med ledning af äldre brefsamlingar, som förvaras på Frugård, om denne i flere hänseenden minnesvärde finske man meddela några bestämdare och fullständigare underrättelser, än de som hittills af särskilda författare blifvit bekantgjorda (såsom i Biogr. Lexikon; af Beskow i minnesteckningen öfver Wadström; Crusenstolpe i Morianen; Sturzen-Becker i Warburgs månadsskrift).

9) Sedermera Amiralen Friherre Otto Gustaf Nordenskjöld.

10) I ett bref från August N. dat. Stockholm den 28 April 1775 och adresseradt till Löjtnanten Adolf Gustaf Nordenskjöld, Helsingfors & Sveaborg, läses: „Bror lär ännu ha samma lust för mineralogin som förr. Min skyldighet vore ock att engång, eller rättare sagdt nu, föröka Brors samling med några 100:de stuffer, men deraf att jag sjelf är så dereglerad med min egen samling har jag ännu intet fått tillfälle dertill. Prof. Bergman i Upsala lärer get ut Cronstedts mineralogie, med tillökningar och anmärkningar, som torde bli rätt bra. Wallerius har gifvit ut en ny edition af sin mineralogie som duger till intet. För ett år sen kom här ut en tractat om blåsrörets nytjande i mineralogien, som är ganska bra, och har intet Bror den, så bör bror skaffa sig honom. När Bror har tillfälle, så gör en samling af cementarter, gipser, Gottlands kalkstenar och Sveaborgs järnleror, som jag väl intet före törs be Bror skicka öfver till mig, förrän jag fullgör min låfven". I en annan skrifvelse heter det: Jag undras mycket på, att intet du köpte Tessinska stensamlingen, som likväl har gått bort för 50 plåtar. Var god om du har tid och underrätta mig om dina samlingar i naturalhistorien". Om en af Myntverdin Engström på engelska utgifven ,,liten pièce om sättet att examinera stenarterna“ säges: „Den lär äfven gies ut i höst på Svänska af en som heter Retzius, hvilkens förträffeliga djurrike på Svänska Bror lärer kiänna".

11) Se Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi af J. Berzelius, m. fl., 5:te delen, sidd. 16 och 57.

12) Om N:s besök hos Hauy nämndes ofvanföre några ord. Han återkommer till detta besök i en annan skrifvelse, hvarur följande må anföras: „Jag är nu bekant med de flesta af de personer jag velat lära känna; hos flere lyser stoltheten att vara Europas första vetenskapsmän fram under all den franska artigheten, under det de dermed förena bristande kännedom af fremmande språk och således till någon del senare få del af andra länders litteratur. Hauy, skapare af den vetenskap man kallar krystallografi, är en några och 80 års man; hopkrumpen af ålder, tandlös och darrande har han ännu bibehållit hela sitt sinnes styrka och håller på med utgifvandet af flere verk. Jag gjorde den vördnadsvärde gubben present af några utmärkt vackra krystaller från Finland. Gubbens ögon blixtrade af njutning, han sökte på bästa vis göra de par timmar jag var hos honom lärorika för mig“. ,,Om söndagarne går jag vanligen till Brogniart (Mineralog och Direktör för Sèvres porslinsfabrik); han har en art mineralogisk klubb, utom det att man får se hans vidlöftiga samlingar, får man höra .vetenskapliga nyheter och träffa fremmande vetenskapsidkare".

13) Enligt uppgift af Foullon i bref till Grefve Steinheil, 3 aug. 1822. Ur ett bref dat. London 23 Aug. 1821, torde följande upplysningar förtjena att offentliggöras: Jag har gått uti någon af kapellerna för Nya Jerusalem för att höra predikan, hvilken jag nu ändtligen kan någorlunda förstå, men den första söndagen var det alldeles fåfängt. Nya församlingen har i London tvenne kapeller. Ett af dem byggdt uti göthisk stil är mycket vackert; jag såg det af en händelse en af de första dagarne jag spatserade ikring i London och blef riktigt frapperad, då jag såg inskriptionen New Jerusalem Temple. Församlingens medlemmar äro temligen talrika, isynnerhet har jag sett mycken ungdom besöka gudstjensten, som hålles emellan kl. 11 och 1. Liturgin är nära lik den för episkopala kyrkan; endast några ord här och der äro ändrade. Församlingen har en egen samling af hymner.

14) Under den 23 Maj 1825 skrifver Brewster, att han skulle öfverresa till Stockholm in the expectation that there is a regular communication between that city and Abo".

En sådan „communication" hade dock då ännu ej kommit till stånd, oaktadt under åren 1819 och 1820 lifliga underhandlingar bedrefvos emellan J. Julin och mekanikern Samuel Owen i Stockholm om inrättande af en ångbåtskommunikation emellan Sverige och Finland. Nordenskiöld, som efter ett bref af J. Julin - äfven tyckes hafva arbetat vid Owens verkstäder, bedref underhandlingen. Man diskuterade frågan, huruvida ångfartyget borde, såsom vanligt, förses med två hjul, eller enligt Owens idé med blott ett i aktern; den beräknade kostnaden, 15,000 Rdr, syntes nog dryg; vid inredningen borde Lundeqvists paquet och Lagerströms sump" tagas till mönster. Förslaget strandade dels till följe af bristande förtroende kontrahenterne emellan, dels derföre, att de ej hade rätt att gemensamt reda i skepp, såvida Owen ej var finsk undersåte. Mot slutet af året 1826 uppstod fråga om en ångbåtsförbindelse mellan Helsingfors, Reval och Åbo; Nordenskiöld var äfven denna gång verksam; man ämnade anskaffa en ångmaskin af 20 hästars kraft genom Baird i S:t Petersburg, men förslaget förföll.

15) De erhållna resultaterne voro väl ej fullt tillfredsställande; men de sakkunnige personer, som voro utsedde att öfver försöken afgifva utlåtande (neml. Bergskommissarien Hartwall, Brukspatronerne Bremer och Wasastjerna, Öfversmedmästaren Wadman och Förvaltaren af Dahlsbruk Lundmark), yttrade sig dock så fördelaktigt om metoden och dess användbarhet, att den lofvade belöningen utföll; äfven Öfverste Jossa (från bergskåren i S:t Petersburg) intygade, att ur svafvelhaltig malm genom ångrostning, godt stångjern mycket lätt kunde erhållas. För öfrigt bör anmärkas, att sjelfva frågan alldeles icke utreddes på vetenskapligt sätt: ty inga jemförande analyser utfördes af de på olika vis rostade malmerna, ej heller af det erhållna tack- och stângjernet. Nordenskiöld sökte patent på denna sin upptäckt äfven i Sverige, men utan framgang; ty i Sverige bearbetas svafvelhaltiga malmer nästan alldeles icke och Sefström menade, att metoden derföre ej förtjenade att belönas. Huruvida N. någonstädes offentliggjort sin ångrostningsmethod känner jag icke; men i Scheerers Lehrbuch der Metallurgie, B. 2, p. 77, omtalas densamma utförligt och benämnes „en mycket väsendtlig förbättring“.

16) Murchisons omdöme öfver Nordenskiölds arbete kan i svensk öfversättning läsas i Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors 1864, sid. 578 (9:de häftet). I en samtidig skrifvelse från honom till N. heter det: „You will see what essential use I have made af your admirable map and memoir on the scratched rocks of Finland. I hope that will be an end of the nonsense, which has been written on the march af glaciers over lands, which were certainly under the water when the were striated". I sammanhang härmed må följande ur korrespondensen mellan Berzelius och Nordenskiöld meddelas: N. skrifver den 22 Aug. 1846: „Jag kommer nu från att hafva besett gräfningarne vid Saima Kanal och tror mig der hafva vunnit ett påtagligt bevis för orimligheten af Agassiz' theori. Saima ligger 265 fot högre än finska viken och skiljes från den undre delen af Wiborgs län endast af en i ost och vest löpande sandrygg. Skulle Agassiz' theori vara riktig, blefve denna sandrygg en ofantlig moraine och borde således liksom morainerna vara en irregulier samling af sand och sten, icke bestå af olika lager. Gräfningen för kanalen, som begynt ej långt från Willmanstrand, visar likväl bestämdt omvexlande lager af olika sorter sand och lera. De berghällar, som under gräfningen påträffats, äro vackert afslipade och refflorna öfver de allra förnämsta synes ännu helt tydligt. Ett märkvärdigt factum är, att intet af sandlagren visar något spår till petrifikater. Hade sandbildningen och afslipningen skett ännu innan lefvande