Svenska akademiens handlingar ifrån år ...C.D. Delén och J.G. Forsgren, 1807 |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
20 DECEMBER afsigter AKAD Akademien allenast allmänna Amiralen ANDERS CELSIUS Astronomie AXEL OXENSTJERNA behag behof belöning blef blick blifva blifvit blott CARL CARL GUSTAF NORDIN CELSIUS CHRISTIAN CLAS FLEMING Danmark Danska derföre dertill Direktören dygd död EHRENSVÄRD Eneid Exell fienden flottan frukt fäderneslandet fäderneslandets förtjenst gifva Grefve HORN GUSTAF ADOLPH GUSTAF HORN gång hafva Herr hjelte hjerta hopp huru hvarje hvars hvilar hvilka hvilket jemte JOHAN JOHAN SKYTTE jorden Konung kraft krig känslor lemnade lifvets lugn lycklig låg långt medborgare menniskans mensklighetens minnet mäktiga möda naturen ning njuta njutning olyckliga Phaëton pligter regering Rikets Riks Riksföreståndaren Riksrådet FLEMING sednare segrar SIGISMUND sjelf själ skepp skänk snille SOOP Soor Språket STEN STURE stund styrka Sveriges sällhet thron tidehvarf tillstånd tjenst tröst tvenne täflande upplyst Upsala verk verld vettenskaper vexande vigtiga voro vågar vård vän värde ålder ålderdomen åter ädla äfven ämne ära öfriga öfver öga
Suositut otteet
Sivu 135 - Europa någon stat varit utsatt för häftigare brytningar: fiender hafva trängt det på alla sidor, stormar hafva skakat dess regementsbyggnad, och dock har det, som en af dess största Konungar sagt *), under sin nöd alltid funnit sin hjelp hos...
Sivu 117 - ... regent han blifvit. Sten Sture går detta mål till mötes, och vi följa med rörelse hans gång, då vi vete, att denna inhemska tvedrägt var den fiende, som han aldrig kunde besegra, som jagade glädjen från hans dagar, lugnet ifrån hans ålder, och som ännu länge, då han redan hvilade i jorden, skulle sönderslita hans olyckliga fädernesland. Med öppen makt bry tes ej detta onda.
Sivu 119 - STURE bland högdragna likar dölja sin myndighet, och dock behålla den: bland lägre aflägga och dock ej förlora den: högmodet tro sig gå en egen väg och dock följa hans vink: ärelystnaden fångas, egennyttan bedraga sig sjelf och verka till hans mål: vi skulle se passionen för honom blott vara svaghet, listen blott ett karakterens fel: menniskor af alla åldrar och stånd följa hans mildt ledande hand: dem ej hans klokhet ledde fängslas af hans behag, och afunden, den enda af alla lidelser,...
Sivu 134 - ... måste öfverlemna naturen åt dess egen styrka? Sten Sture vågar detta farliga försök, ty han kände det folk, för hvilket han lefde, och han kände det nog för att ej förtvifla om dess räddning. Här fattades ej krafter, men enighet, men sansning. Att lära nationen inse sin våda var att rädda den. Dertill fordrades ett afgörande, hjeltemodigt steg, och Sten Sture gick att göra det. Inför rikets i Telje samlade ständer återlemnade Sten Sture den värdighet...
Sivu 128 - ... säkra. Underkastade man sig hans spira, hvem vet om den skulle bli så hård som hans fars? Om man ej genom undergifvenhet kunde köpa hans mildhet? Om han ej genom sin fars öde lärt, att den makt, som grundar sig på våldet, nalkas på en gång sin höjd och sitt fall? Och stode ej i alla fall krigets utväg öppen? Och vore det svårare att störta en konung, som gjort sig hatad, ifrån sin thron, än att hindra honom att bestiga densamma?
Sivu 109 - ... berodde; der ligger han ensam på sin förfärliga höjd och klagar öfver sitt lifs förlorade lycka. Han fattar sin gyldne krona — kall är metallen — och denna spira? — tung är hon för den döende handen — och denna glans kring thronen? — i grafvens skumma nejder försvinner den.— Ära, rykte, vidtomfattande planer, ärelystnaden, som omslöt tvänne riken, flammande gestalter ur hans ungdomstider?
Sivu 113 - Sture — han böjer sitt knä på Sveriges fria jord och lyfter sitt brinnande öga mot himlen. Jag målar ej hans känslor, ty jag oskärar ej det heliga. Knappt är genom denna seger rikets bestånd försäkradt, förr än riksföreståndaren använder alla sina krafter att under en hvila, som det så väl behöfde, bota dess sår och befordra dess välstånd.
Sivu 121 - Sture, du är äfven min välgörare. Sekler förgå och glömskan segrar. Men om det gifves en man, som borde vara försäkrad om sin odödlighet, så är det den, hvars namn den uppväxande medborgaren lär tillika med sina första pligter; som kan glömmas, men ej förr än hans efterkommande glömt omsorgen om sin egen odling, då barbariet åter förvildat det land, som han ville upplysa, och då det, som större är än han, förgätes. Hvem instämmer ej i denna min känslas röst, som i Sten...
Sivu 119 - ... del för det helas bestånd. Vi skulle se Sten Sture bland högdragna likar dölja sin myndighet och dock behålla den; bland lägre af lägga och dock ej förlora den; högmodet tro sig gå en egen väg och dock följa hans vink; ärelystnaden fångas, egennyttan bedraga sig sjelf och verka till hans mål; vi skulle se passionen för honom blott vara svaghet, listen blott ett karakterens fel...
Sivu 118 - Nu skall hon uppenbar frambryta; — en hastig, omärklig vändning — och planen är bruten och spelets gäng är förändrad. En hemlig missämja regerar inom dessa fruktansvärda partiers egna sköten. Verka de, så sker det till egen förstörelse. Förena de sig, söka de hjelp hos Danmark, så uppstår emot dem rikets menighet, mäktig genom sin samhällighet, mäktig genom Engelbrekts anda, som...