Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik, efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet

adjektiva afseende afseende å afser allmänhet anmärkt antyda begagnas begrepp begreppet bemärkelse betydelse bildade blifvit blott bokstäfverna Dekanus deraf deremot derföre derigenom deriverade dervid dialekterna Diminutiver Dualisformer dualism ehuru emedan emellan Eurén Finska Grammatika finska språket finskan flere flexionen formen fråga följa föremål förut grammatika gång hafva heter hufvud huru hvaraf hvarandra hvardera hvarföre hvarigenom hvarje hvarvid hvilka hvilket häraf härvid Illativus inre isynnerhet jemf jemte Kalevala Kant karakter karakteren kasus kasusformer Konsistorium konsonant lefvande Likaså likväl nemligen nomina Nominativus numerus onomatopoietiska ordet ordformer ordklass Otava peä peällettäin peättäin peätysten plur pluralis pluralisform poesin Renvall ryska alfabetet sagdt sednare sidd Singularis sjelfva skilda skilnad skrift slags slutändelsen Sodalis Specimen språ språk stafvelsen stamord stamordet stället suffixer suutuksutta såbeskaffade sålunda säger Translativus troligen tvenne utmärker uttrycka vastatusten velje våra grammatici yttre förhållande åsigter åter åtminstone äfven äga äger ända öfver