Lär.ebok i svenska språket: med tillhörande öfningartryckt hos Olof Grahn, 1814 - 198 sivua |
Yleiset termit ja lausekkeet
Ackusativ Adjektiver Adverbier beståmd blef blefvo blifva blifvit blott bokståfver bref bruk bruket båsta började Carl XII Conjugation Consonant Deklination derföre dygden fastån fiende fråmmande förr ån ganska Genitiv gerna gifva gosse Gustaf Adolf gång går hafva Herre huldaste hund huru hvarannan hvarje hvilka hvilket håndelser hångde hår Hårigenom hårvid håst Imperf Imperfectum Infinitiv Konung kort Vokal kånne lefva ligen lika ljud långt låra lårde låt lått Läreboken menniskan menniskor modersmål Modersmålet mångd mårkte Neutra ning Nominativ nyttjas nårmare nåstan Ortografien Plur Pluralis Pronominer Præteritum regering rått sade satser sednare Sing Singularis sjelf skrifva språket stafvelser stundom stålle stållet Subjekt Substantiver Supinum Svenskan såg såker sång sårdeles sårskilta sått ting tjena tånka uttryck Verber vettenskaper vexer vigt Vokal våckte vål vån våra vårt språk Wilhelm åfven åldsta ålska åndas åndteligen ånnu åro åtskilja ÖFNINGAR öfver Österby bruk
Suositut otteet
Sivu 38 - Så ljuf som skördens glans, som gräsets bädd så len , Är hjertats känsla här, och hvart begär den väcker. Det hårda brottet föds bland dessa block af sten, Med hvilka det till skyn en jemnhög panna sträcker. Ehuru dröjd, min son, han kommer dock, den dag, Som skall sin vinterfrost kring dina skullror tömma; Skall lemna tom din stol i vänners aftonlag, Och dig till sparsamt bord och enslig säng fördömma.
Sivu 43 - Prseterita, der Infinitivens .yi skrift ännu förändras till u (bryta), brutit; frysa, ^frusit) nyttjas y åtminstone i dagligt tal.
Sivu 16 - Uti en by dödde hustrun af en arbetskarl , och efterlemnade fem små barn. Ach ! hvilken olycka! sade eii liten åttaårig ilicka till sin Far, sem var .en grapne af denna arbetskarlen.
Sivu 49 - Genom en tillbörlig hopställning al de olika slags ord, som i Språkläran åtskiljas i klasser, bildas sammanhängande tal och skrift.
Sivu 77 - Ett så stelt och torftigt språk var naturligtvis föga skickligt att uttrycka alla de nya, mest öfversinnliga begrepp, som Christendomen införde i Norden. Det var derföre naturligt att dess Prester helst skrefvo Latin, och blott nyttjade» Svenskan , då nödvändigheten kräfde.