HandlingarC.D. Delén och J.G. Forsgren, 1830 |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
adeln afseende afsigt AKAD Akademien allmänna bildning Bjelke blef blick blifva blifvit blott bref Carl XI Claes Fleming deraf deremot derföre derigenom dertill eder efterverlden ehuru Emedlertid Erik Erik Sparre Fleming folkets fullkomligt förhållande förtjenster Geer gifva Grefve Wirsen Gustaf Banér gång hafva Herr hertig Carl hjerta huru hvarje hvarken hvarmed hvars hvil hvilka hvilket högre jemförelse jemte Johan karakter Katholska konstens Konungen känsla lefnad lefvande lemnat Leopold lifvet liga lika likasom likväl Lindskjöld Liturgien Louis De Geer lugn lycka långt menskliga minne mäktiga ning philosophiska poetiska pold regering riket riksdag råd rådet Rålamb rätt sanning seder sednare Sigismund sjelf sjelfständighet själ skalden skrifter sköna snille snillets Sparre språk Sten Banér strid syska Sången thronen tidehvarf Tingstadius tjenst tvenne upphöjd utmärkta verk verksamhet verlden vettenskapliga vigtiga visa vitterhet voro värde yttre åsigt åter ädla äfven ämnen ära öfriga öfver öfverallt öfvertygelse
Suositut otteet
Sivu 39 - Naturen blive här din tröst liksom din regel. Den sol, som nedergår, ännu sin skönhet har, och seglarn, som från sjön sig inåt hamnen drar med sakta vaggad fart och sammandragna segel, behagar än vår syn och håller skådarn kvar.
Sivu 36 - Pindens throner en sångarkung i utdödt hof, och harpan med de rena toner låg tystnad på hans arm och sof. Han var ej mer, som förr, den glade förtjusarn, hörd af stad och land, och mörkret, för att hämnas, hade uppå hans ögon lagt sin hand.
Sivu 188 - Sturenamnets obefläckade glans och de många barnens utmärifo egenskaper, var Hörningsholmshuset fordom det mest lysande i riket och ett hemvist för ära, stolthet och glädje. Glädjen försvann efter de rysliga Sturemorden 1567, men fru Märta bibehöll stoltheten, ty slägten hade bibehållit äran.
Sivu 27 - visste att detta stycke varit föremål för en skäm» tände kritik, svarade: »att det visst icke uppfyller »de esthetiska fordringarne , men att det hade stäl»len af värde, t. ex. följande verser: Alt störta någon annan ned, för ingen dödlig buga, Och akta dig inför din Kung,, att hyckla eller ljuga. Det rum dig heligt vara bör , hvar hans person är när* Och sanning är den första skatt, du honom skyldig
Sivu 54 - ... hafva ej mindre rätt deri, att allt sant snil"le måste också behålla naturen af sant och rent "förstånd; likasom vid all försköning af mennisko"verk, redbarheten, nyttan, brukbarheten,, måste, "om ej blifva större derigenom, åtminstone ej alldeles försvinna. Förena dessas visare ändamål "med de förres , starkare sinneslyftning, eller ri"kare skapelser, och deraf skall uppkomma det "begrepp om snille, som i alla tider varit det en"da rätta, och i alla tider skall blifva det: För"ståndet,...
Sivu 172 - Då förenade sig det andaktsfulla hjertat med det skarpsinniga snillet, den säkra smaken med den margkunuiga lärdomen, för att gifva det kraftfullaste och mest välljudande, men tillika enklaste, klaraste, skönaste uttryck åt andan af det ord, som icke är menniskors, utan Guds. Det lyckades i en hög grad; men skulle utan tvifvel hafva lyckats ännu fullkomligare, om han mera begagnat vårt gamla, häfdvunna, högtidliga bibelspråk. Att han ej nog högt uppskattade en så rik och så nära...
Sivu 171 - ... vägen emellan dem, erinrade om högre krafters närvarelse. Det var ett Herrans råd, som, oberoende af dödligas åldrar och öden, men efter dem afpassadt, utvecklade sig i verldsloppet med allt bestämdare riktning, och i menniskonaturen till allt klarare medvetande. Likasom solen ej på en gång utbreder sin fulla glans; ögat måste småningom vänja sig vid dess strålar: derföre skickar hon dem ej till jorden med lika klarhet och rikedom i första dagbräckningen, som under sitt framskridande...
Sivu 132 - ... han hade att hoppas? Då man såg och hörde honom, huru återfördes ej i minnet dessa sköna rader af Frithiofs sångare, af den, som vid Leopolds graf åter stämde sin lyra, hvaraf ljuden stego till den 'väldige deruppe: • En vis med silfverhår, som står och talar »Ur morgonrodnans port} då ljusna ber}; ock dalar.
Sivu 54 - Längre fram svaras, på frågan hvad en sådan författare »utan alla vettigas högaktning» är? «En äfventyrare i snillets verld, som ger skådespel åt den nyhetsfikna menigheten». Han och hans likar, säges det vidare, fela ej litet, när de »vilja förstå med snille ingenting annat, än idel storhet, styrka, förstummande inbillningsfart, med ett ord, äfventyrande bålhet; utan dervid förutsatt afseende på allmänt förnuft, ändamål och sammanhang».
Sivu 81 - ... visar sig för den vanliga uppfattningen af densamma: han förädlar den, ger den en högre betydelse, och omgjuter den med en skönare, poetisk glans, hvilken han hämtat ur sitt eget inre. Och i sanning, om äfven skalden bör vara medborgare, om äfven han bör känna sig lefva i fäderneslandets lif, hvilket, taget i sin fullständiga betydelse, omfattar hela utvecklingen af ett folks andeliga krafter och alla delar af dess bildning; hvad...