Kongl. Vetenskaps Academiens handlingar1848 |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Suositut otteet
Sivu 331 - ... men försökte, som ynglingar pläga, vingarnas par i rymder ej hans; det var ädelt af honom. Ryktet må glömma hans namn, men jag tackar den glömde i grafven, ack! i en främmande graf, ty han dog i befolkade öknen; enslig i lifvet han var, och enslig förblef han i döden.
Sivu 333 - ... jag kan ha någon skarpsinnighet, saknar jag dock djupsinnighet och förvillar mig lätt vid en längre systematisk deduktion, som icke kan ge några hållpunkter för min fantasi. Hvad som i synnerhet fastade mig vid den Kantiska kriticismen var dess ursprungligen skeptiska natur och dess resultat, som stannar vid ett obekant och outgrundligt.
Sivu 328 - Jag har sedermera ofta ångrat denna envishet; ty på den tiden betydde lärandet af ett språk, mer eller mindre, föga för mig. Följden var också den, att vid min examen NORBERG var den enda professor, som ej gaf mig högsta betyget, ehuru jag otvifvelaktigt var den, som bäst af alla mina promotionskamrater förstod grekiska.
Sivu 333 - Med mitt konkreta sinne har jag dock föga tycke eller fallenhet för dessa abstrakta spekulationer; ty thuru jag kan ha någon skarpsinnighet, saknar jag dock djupsinnighet och förvillar mig lätt vid en längre systematisk deduktion, som icke kan ge några hållpunkter för min fantasi.
Sivu 346 - Fastmer tycktes de honom nu, i förvriden gestalt, gäcka både honom och sig sjelfva, med hån vändande sig emot föremål, dem hans skarpa omdöme ej kunde erkänna för ofelbara, men dem hans medborgerliga hjerta lika litet kunde upphöra att anse för heliga. Ej för sin skuld sörjde han, men för sitt lands, för sin Kungs. Han blef bitter i sina tankar, bitter i sina ord. Ur stånd att frukta, yttrade han dem oförtäckt: ur stånd att vika, blef han der han var.
Sivu 337 - Den hade ingen politisk syftning och i allmänhet inga stadgar. Öfver litteratur talades allehanda och i synnerhet öfver den akademiska styrelsen. Här knöt sig kärnan Lill åsigter och tänkesätt, som sedermera ej blefvo utan inflytande på universitetet.
Sivu 337 - Från Köpenhamn hade Ling (1805) kommit till Lund, der han väckte mycket uppseende, icke blott genom sin fäktning och gymnastik, utan äfven genom sin poesi. Jag värderade då, som nu, den redliga öppenheten i hans karakter och beundrade hans poetiska gåfva, ehuru bristen på klassisk och äfven modern bildning ofta föranledde en råhet i formen, som var mig vidrig; men den ömtåliga retligheten i hans lynne söndrade oss ofta...
Sivu 349 - ... knappt äro sagda eller nedskrivna innan jag ångrar dem, men då är det för sent. Även i mina bättre och friska dagar sade jag väl ofta epigrammer, men det skedde par gaieté du coeur, de ansågos merendels så oförargliga som de voro menta; nu däremot äro de fixerad, stelnad galla och därför sårande. En sådan bitterhet är ingalunda naturlig för mitt lynne som snarare är för fromt än för skarpt, det är ett sjukdomssymptom som därför plågar mig dubbelt.
Sivu 255 - Ehuru dioriten, livad dess utbredning vidkommer, visserligen står efter hypersthenfelsen , så finnes dock nästan intet af Sveriges landskap, som ej deraf kan framvisa flera eller färre exempel. Men öfverallt uppträder den endast uti mindre och isolerade bildningar, och ofta utgör den gångformiga inlagringar i våra gneisser. Enligt utländska författare skulle det fältspatsartade mineralet uti dioriten utgöras af albit, hvilket af några sedermera är ändradt till oligoklas.
Sivu 347 - Aldrig utarbetade, aldrig öfverlästa, aldrig utslitna, kommo de nästan omedvetet framstörtande, med en jättes trots och ett barns oskuld. Man förlät dem deras yra och hann ej såras af deras udd; — den var ej doppad i gift, men lindad med rosor af qvickhet. Hans umgänge sprutade eld; men elden var ej härjande, den var elektrisk: — gnistorna flögo omkring, som de gaddlösa lysflugorna i söderns sommarnätter.