Sveriges sköna litteratur: en öfverblick vid akademiska föreläsningar, Osa 2C.W.K. Gleerup, 1834 - 541 sivua |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
allitteration anföra Asar Askaby Bibl bildning Birger Jarls Bisk Biskop blef blifva blifvit blott bref Breviarier Christen Christendomens Danska DelaG deraf derföre dikt dylika egde Ericus Olai Erik erinra Erkeb Erkebiskop Eskil folket folkvisor funnos Förf gamla gifva gång Göterna hafva hedendomen hedniska Herr historia huru hvarje hvars hvilka hvilket Jacob Ulfsson Jarl jemnförelse jemte Kanik katholska kloster Konungen Kung latin latinska legend Liber Lund lär lärde läsa Magnus medeltiden membran Munk myth män nerifr Norden Oden Olof Skötkonung Palæotyper Philosophi poetiska prof Påfven runor Runurkunder saga Saxo schola sednare seklet sjelfva skalder Skand skref skrift språk språket sten Sthm Sveriges Sköna Litteratur synes sång ther thet Thor thron tidehvarf torde Trimurti troligen träffas Upsala verlden vettenskap vexa voro våra Völuspa Wadstena äfven äldsta öfrige öfs öfver öfvers öfversatt
Suositut otteet
Sivu 437 - En fogil han var sin egin bur, Sva gör ock all villena djur, Nu märk livat tik bör göra ; Gud hafver tik gifvit sinn och skäl, Var heller fri än annans träl, Ä medan tu kan tik röra. Om Friheten sjunger han: Friheet är thet betza thing, Ther sökins kan all verlden omkring, Wilt tu Wara tik sielffwer hull...
Sivu 24 - Så ljufligt det mande klinga, Den lilla grå Falk på qvisten satt Han bredde ut sina vingar. J styren väl de Runor! Det tredje slag hon på gullharpan slog, Så ljufligt det månde klinga, Den lilla fisk i floden gick, Han glömde hvart han ville simma. J styren väl de Runor!
Sivu 363 - Såsom nordan vinden skarpa, • Stormade hans ljud: och på den harpa, Der hans djerfva finger lopp, Stänktes blod af slagna kämpars tropp. Långsamt mogna vettet och behagen. Hemsk var denna sång: var blott ett skri Af barbaren, som betagen Tryckte känslan ut med raseri. Som ett norrsken blänkte öfver norden Denna skaldkonst rysligt vild. Men ock den försvann. Ej mer på jorden Syntes Vallhalls aningsfulla bild.
Sivu 25 - Letters being in common use among us, we hardly know how well the memory can be trusted. The verses of the Druids, as we collect from Caesar, contained all the laws of the Gauls. In other words, the memory was assisted by an alliterative sentence or a jingling line. Amongst the Teutonic nations, this application of the art of poesy seems to have been universal...
Sivu 407 - ... nedlägges, men så ofta jag tänker på dig aldra käraste hjertans glädje, får jag en innerlig hugsvalelse, menar mig vara i det fängelset hos dig i din famn och lunden der du lekte för mig på harpan, det hafver jag sedan med många tårar och suckar betänkt, de karliga sånger som du sang, mins du hvad da sjungde: foglen sjunger så ljufligt i skogen, men sitter så bedröfvad i buren...
Sivu 442 - Hans Baner var hvitt , hans Kors var rödt Det förde han i sina händer , Hans harnesk det sken alt som en sol , Ty Jungfrun honom ej kände.
Sivu 385 - Ur denna skepelsernas trefaldighet har trigiahanda mannalifnadr uppstått i verlden. Englalefnaden skola de andlige framställa. Desse böra vedersaka ej blott det jordiska , som åtrås af sjelfva djuren; de måste äfven vedersaka sig sjelfve. De måste vara upphöjde till det att "tiäna Gudi allan tima i reen Inve sino ok huxa änkle utan Gudlik oc andelik ting.
Sivu 500 - Danslekens innersta väsende," säger han, "är en af musiken lifvad och upplyftad mimik och den, som önskar studera Nordens ursprungliga och originella teatraliska anlag, måste otvifvelaktigt åt dessa vända sin noggranna uppmärksamhet 8).
Sivu 386 - Väl draga flera män ett skepp bättre än en ; men en måste vara , som styr dragandet , annars slits skeppet sönder. En är ju Gud, som styr Skapelsen...
Sivu 154 - Bernhard, den ich allein viel höher halte, denn alle Mönche und Pfaffen auf dem ganzen Erdboden, und ich zwar seines Gleichen auch sonst niemals weder gelesen noch gehört habe.
