Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige Svenska Män, Nide 8

Etukansi
1842
 

Esimerkkisivuja

Sisältö

Muita painoksia - Näytä kaikki

Yleiset termit ja lausekkeet

Suositut otteet

Sivu 129 - Du, o fader, på mig tänkte, Då jag i mitt intet låg; Du min brist och svaghet såg, Och det hjerta du mig skänkte: Släck den eld, som blef mitt brott! Du den i mitt väsen tände, När du, evige, mig sände Utaf ljuft och ledt min lott. Se den ros, som jorden pryder, Huru den sin bane får Och till sin förvandling går: Jag dess vink ock villigt lyder, Blott mitt fängsel må bli kort; Lians hugg jag icke aktar, Men med vinterns slut afvaktar Vårens blomster, som dog bort.
Sivu 171 - Flagg-Capitainen svarade: jag vet ej annat än att vi hålla rakt åt fienden och gå på pistolskottt distance. — Hvad? sade Hertigen, ser ni med huru många skepp vi finge att göra? Vill ni livrera mig åt Ryssarna ? — Gud bevare mig derifrån, svarade FlaggCapitenen, men jag tror att om Chefskeppet kom i fara, vore det den starkaste Signalen för Liljehorn. — Nej, sade Hertigen, jag har nog tett att ingen Signal hjelper för honom.
Sivu 341 - Hur skönt flöt ej hans språk, hur lätt, hur noga omkring sitt ämne, likt en romersk toga med rika veck, med purpurkantad bräm och ädel, präktig och ändå beqväm.
Sivu 83 - Roms Augurer, svårligen skola sjelfve hålla sig från att le, då de träffas i förtroende , nekar jag dock ej, att dessa Philosophernas sträfvanden gjort menskligheten mycket godt, spridt ljus öfver stora, för folken vigtiga sanningar och, äfven sedan formlerna utträngts af nya, verkat i stort på de öfvertygelser, som bestämde verldshändelserna , hvarföre de förtjena all aktning äfven af den, som ej följer dem i deras flygt...
Sivu 129 - ... dagen för mig sänder Bättre ljus än här jag såg. — Uti evighetens gömma Tänker jag en fristad få Från de plågor, som här rå, Der jag allt mitt qval får glömma. Må förgänglighetens flod Som en vän mitt nödrop höra, Och den hyddan med sig föra, Som nyss i sin skönhet stod! Strömmarna till hafvet rinna, Att der sluta deras lopp; Skall jag sakna samma hopp, Skall jag aldrig målet hinna?
Sivu 229 - Ingen hinner fram till den eviga ron, Som sig ej eldigt framtränger; Själen måste utstå en kamp för den tron, Hvarpå vir salighut hänger.
Sivu 79 - Men ack! till hvem, att henne bära? Två lika fall man aldrig ser Förnyas i naturens rike, Och der hon skapt Cesarers like, Der skapar hon ej Maros mer.
Sivu 119 - Tvungen att öfvergifva den vass, der svanen såg gryningen af sitt lif tändas, med ögat åt vida rymden vändt, hastar han öfver de omätliga bafven, men den Försyn, som sörjde för hans spädaste dagar, låter honom ock bland okända skär finna en strand, der han får hvila och klaga, innan vågen svallar opp och störtar honom ner i det svarta eviga djupet"1.
Sivu 171 - Ej nog att amiral Liljehorns division är på mer än I/a svensk mils afstånd från flottan. Två skepp af storamiralens egen division äro närmare Liljehorn än oss, och storamiralsskeppet har, som förr är sagdt, endast ett skepp efter sig-. Snart är en timme förfluten, sedan bataljen börjades.

Kirjaluettelon tiedot