Sånger af en svensk fånge i SimbirskMartin Johan Julius Weibull H. Ohlsson, 1868 - 70 sivua |
Yleiset termit ja lausekkeet
ackta alldrig ANDREAS RYDELIUS blaggarn blifwa bläst dräckt dygdens Eder Farwäl folck fruckt frögd fångenskapen fångne fångskapz fägnad fängels föllier geer gifwa giordt giör glädie grymma går haa wij haar hafva hafwetz hielp hiärta hiärtan hoos Huur hwad hwar hwilcken hårda intet jdel kiära kiöld knapt komm krafft kyska liufwa lust lyckan lämbna lär Lät Mammons Mannerberg meer miöd moot mörcka neer norra skånska kavalleriregementet nådigt nögda nöije Palmfelt plågor qwar rijke ringsta Rydelii Rydelius Ryttmästare Seen seer Siberien sielf Simbirsk sinne siäl Skaraborgs regemente skiäncker skiöna sku wij slått snart sorg starcka stålta städz swaga swarta Swerje swåra såledz taar tanckar thess thet Tobolsk tyckz täckz tänckt uppå utaf wanckar wara warit watten weet werlden wij ey wij haa wij sku wijshet willia wåhr wår wårt wägen wäl wällust wända åhr ända ängzlan öfwer öhl
Suositut otteet
Sivu ii - ... vanligen mäktade åstadkomma. Så t ex. filosofen Rydelius med den hos Hammarsköld aftryckta klagosången vid sin fästmös död (rättare : griftqvädet öfver sin systerdotter Emerentia Retzia). Denna är utmärkt vacker, men berättigar honom likväl icke, hvarken i hans eget omdöme, eller i hans samtidas till något rum bland svenska poeter.
Sivu 51 - Lijksom thet intet ann på något sätt oss ginge, Ät intet må wårt sinn utur dess stillhet bringa. Lät alla wäder grymt på land och watten hwäsa Lät hafwetz böllior starckt med hwita fraggan fräsa, Lät bergen falla kull, lät jorden rämnas sunder, Lät intet höras af än åska, blixt och dunder, Lät döden wijsa sig, oss sådant alt ey skräcker, Ty intet ondt till oss, ey någon skada räcker: Then som gott samwet haar, för någon ting ey rädes, Om för dess ögon skiönt stod döden...
Sivu 1 - O! huru säll är then, som frj från alt bekymmer . Kan i sitt eget huus sin egen herre boo ! . Then galna lustars agg utur sitt hiärta rymmer Och niuter hoos sig sielf' ett nöijsamt Sinnetz roo. Then Fadrens arfwedel i fred och stillhet brukar, . . Beflitar sig städz om then gamla redlighet; Then nögd sitt bord med maat i röda träfaat dukar, Ey utaf tokot fiäs och fåfäng prunckan weet. Ja meer...
Sivu 40 - Och skinckor utan tahl; ät lilla klubban må Med blåa stöter kring the druckna hufwun gå, På thet I kommen hög the Swenska Juleleker: Taa blindbock, nappa steek ; dock bort med tämja stutar, Then leek giör halsen ondt; men skiära hafren af, Som kiärstan binda skall; draa öfwer salta haaf; För panten kyssar gee, fast blyga Jungfrun prutar, Och will ey släppa till then späda rosenmuunen.
Sivu 16 - Så lare wij ock få med nögda ögon skåda, Huur Herren neder will wår Fiends högfärd tråda Och störta ned thess mod: Wårt swaga taal lär på then stora hopen winna En härlig seger, och på mareken rofwet finna Rödt utaf theras blod. O Store Himlens Gud! täckz denna nåde gifwa Wår Konung, och städz hoos hans krönta hufwud blifwa; Förläna krafft och råd.
Sivu 18 - Ney, oss men honom ey, wij haa berömmet gifwit. Wår högmod redan war på högsta trappan stegen, Sin fiend ringa man men sig thess högre höll ; Uppå förmätenhetens säkra sinne föll; I högfärd och enwett man flitig fans och trägen. Fördenskull wille Gud oss ögonskenlig wijsa, Ät Han then Eenda war som förr oss segren skiänckt, Men at han oss nu för wår högmod straffa tänckt, På thet wij lära sku allenast honom prijsa.
Sivu ii - Moskwa under triumfbågar, som vårt folk sjelf måst resa sig, medan segrarnes massor jublade åt bilden af Sveriges lejon, nyss segrande nu fjettradt och stympadt. Den bild hans sånger i spridda drag gifva af fångarnes lif skall väl ej heller följas utan intresse. Man ser dem inrätta sig tillsamman och i stugorna bilda små hushåll; de komma tillhopa till små sällskapliga sammankomster och fira sin julhögtid gemensamt, ej förgätande hemlandets lekar och ej heller dess gästfrihet, om...
Sivu 22 - Fader Min; Dess faderlag ju då wist till förbarman nödgas. Wij syndat haa, men see, wi oss nu till Tig wända, Wij bedie Tig, Förlåt, tillgif wår skuld, War oss en Fader god, barmhärtig, nådig huld, Och giör uppå Titt straff en nåd- och önsklig ända. Besynnerlig, O Gud, wår Konung hafw i tanckar, War honom till beskydd, ehwarest som han är, Ifrån alt ondt forsat och arga lister währ, Och wår i denna storm dess styre och dess anckar.
Sivu 43 - Ett åhr och än ett halfit är långsamt för oss lidet, Seen i wårt fångskap wij på wår förlossning bidet: O en bedröflig tid ! som oss så plågat haar, Ät knapt är någon märg i wåra been meer qwar. Men himlens store Gud : Tu som alt seer och skåder, Som med Tin Allmackts hand utöfwer rijken råder, Tu alla Kongars Kong, och Herrars Herre äst, Tin wijshet weet hwad som oss usla tiänar bäst. Gif oss en önsklig fred, på kriget giör en ända...
Sivu 18 - För ähra, prijs wij inn blygd, skam och nesa lade. Wij gingo stålte ut ur Saxens rijka länder, Med Ryssen få wij snart, wij sade, wunnet speel, Men see, wår räkning är oss slagen grufligt feel, Ty mycket oförtänckt och mot förmodan händer. Wij kommo i ett land, thet man med fog kan...