Svenska vitterheten, Nide 1,Numero 1Z. Haeggström, 1833 - 647 sivua |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
Acter Adjunct Afhandling afseende Akad Akademien allmänhet andeliga arbeten Baletter behag belönt blef blifva blifvit blott Bref Cancellist Carl Carl XII Dalin Dalinska deremot derföre diction Dikter Doctor Död eger ehuru Fransyska född författare Försök förtjenster ganska gifva Grefve Gust Gustaf III gång Götheborg hafva Hammarsköld Hist Historia hjerta Hofpredicant holm hvars hvilka hvilket JOHAN Kellgrens Komedi Kongl konst Konung Gustaf Kyrkoherde kärlek Ledamot lemnat Leopold ligen Linköping Linköpings Stift läsa Magister ning Philos Phosphoros Poesien Poetisk Kalender poetiska Polyfem Prest prosaiska Psalmer rigtigt rimmade Saga samling Satirer Secreterare sedermera sednare sjelf Skald Skaldekonsten Skaldestycken skrifter Skådespel sköna Smärre Poemer snille språk språket Stock Student i Uppsala stycken Svea Sång Theatern Theol thet Thorild Tragedi tvänne Uppförd Uppl Uppsala Utg:s Anm utgaf utgifva utgifvit Utile Dulci utmärkt verk verlden vers verser Vitt Vitterheten åsigter åtskilliga äfven öfriga öfver Öfvers öfversatt Öfversättning
Suositut otteet
Sivu 335 - Horatius, sen längre tid bekanta. — En litteral öfversättning lär bäst att känna språket ; är nyttigast i skolan , och bör ske i prosa. En fri öfversättning lär bäst att känna skalden; är behagligast för snillet, och bör ske på vers. Skillnaden i språk, i seder, smak och granskning är rätta måttstocken för öfversättarens frihet. Det bör vara honom lofgifvet att nyttja flere ord än originalet, blott tankarne blifva...
Sivu 330 - Härmed är ej nekadt, att ju verkligen gifves ett allmänt fult, ett aliestäds att förkasta: det som sårar allas sinnen, det som stöter allas begrepp, det låga och det orediga. Man bör medgifva ännu mer: all skönhet i naturen upphör att vara det, då den flyttas ur sitt rum; allt fullkomligt blifver fel, då det nyttjas i falsk ordning, då det motsäger sitt ändamål.
Sivu 134 - Som en magnet i mörka bergens klyftor Allt längtar opp åt nordens höga pol; Som ur sin säng solblomman hufvud lyfter Och natt och dag sig vänder åt sin sol; Som agn och strå med längtan eftersträfva Att hinna till en fager bärensten, Så måst jag ock i stadig oro sväfva, Till dess jag får min- Iris se igen.
Sivu 309 - Oaktadt de trånga gränsor. som inskranka vår insigt, uppstrålar dock slundom något högt i våra tankar, och vi tyckas likasom se något uppvälla af ådrorna i den källan, som flyter af idel sanningar. Skaldekonsten har ett sådant ögonblick att tacka för sin tillvarelse. Hon upphöjer det menskliga förnuftet likasom vida öfver dess krets; äger framför alla andra nyckeln till våra hjertan att sätta dem i eld och rörelse, ty hon kommer vår natur närmast, som älskar sinnliga bilder;...
Sivu 311 - väl icke att plöja åker, föra krig eller bygga slott med; men hon är dock icke förgäfves af skaparen nedlagd i menniskors hjertan. Hon är utan tvifvel ämnad att tolka för de dödliga hans stora verk och höga fullkomligheter. Utan tvifvel har hon till den ändan fått så hög röst och så intagande behagligheter, att hon måtte upplyfta våra sinnen till himmelen och genomtränga dem med gudomliga rörelser.
Sivu 482 - Då detta tjusande mästerstycke icke släpade sig på alexandriner eller i de andra utnötta jambiska rimformerna, utan, som en passande drägt för sin lifliga idylliskt-lyriska målning, valt en versform, ej mindre betydande än omvexlande och klangfull, så var den för gamla slentrianen nitälskande Akademien nära att icke belöna det, och då detta likväl skedde, ville man åtminstone freda sitt prosaiska samvete derigenom att man anmärkte den mera egna form af sammansättning, hvarigenom...
Sivu 329 - Skalden (i detta ordet begripes äfven vältalaren), skalden har till föremål, mer att röra än upplysa, mer att måla än beskrifva: Kellgreni Sami, Skrift, III.
Sivu 325 - Akademiens yppersta och angelägnaste göromål är att arbeta uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet, så uti vetenskaper, som särdeles i anseende till skaldekonsten och vältaligheten uti alla dess tillhörande delar, jemväl uti den, som tjenar att tolka de himmelska sanningarna».
Sivu 335 - Emsmn, i min hyddas famn, Med min saknad innesluten, Ögat skumt och rösten bruten, Suckar jag Zulimas namn: Blodet svallar, bröstet häfves, Lågan genom själen tär; Jag förqväfves, jag förqväfves Utaf minnen och begär. Du, som mina ödens skick Med ett ögonkast förbyter! Från ditt löje lifvet flyter, Verlden ljusnar i din blick: Kroppens plågor, sinnets smärta, Grafvens djup som förestår, Allt förglömmes, då ditt hjerta Mot mitt ömma hjerta slår.
Sivu 395 - Ta jemn och underhållen- Sjelfva denna Bossuet , Vältalighetens Corneille, skulle hafva lemnat ett rum bredvid sina mest sublima drag åt målningen af Strengnäs Domkyrka och Gyllenhjelms Grafchor , åt detta förträffliga: jag öppnar portarna till ett Majestätligt Tempel, och träder in under dessa hvalf, som ljuda odödlighet och gömma förgängelsen.