Berättelser ur svenska historien ...L.J. Hjerta, 1846 |
Yleiset termit ja lausekkeet
adeln Adil Albrekt Aslög begärde Birger Birger jarl biskop blef blefvo blifva blifvit Blot-Sven Bodvar bref bröder bönderna började Danmark danska derefter derföre derifrån derpå dertill drottning drottning Margareta död eder emedan emedlertid Engelbrekt Erik Puke erkebiskopen fiender fingo folket förmådde förut gick gifva Gustaf Trolle Gustaf Wasa gång Göran Persson hafva herr Sten hertig hjelp huru hvilka hårdt Ivar Jakob Bagge jarl Johan kallades KAPITLET Karl Knutsson Klas Horn knektar kommo konung Erik konung Gustaf konung Kristian konung Rolf krigshär Kristian Tyrann lemnade likväl lofvade långt lät Magnus magt marsken mägtiga män Nils Nils Sture Norrby Norrge norrska nung Olof Olof Haraldsson Olof Skötkonung olyckliga prester påfven regering rike riket riksföreståndare rådet sade sjelf skarna skepp skref slott slottet slutligen slägt snart staden Sten Sture straxt striden svarade Sverge såg sände tjenare Ture Jönsson tyckte uppror Uppsala voro Westergötland Westerås åter äfven öfriga öfver
Suositut otteet
Sivu 195 - Guds namn farom vi, Hans nåd begärom vi. Nu dragom vi till Stockholms by, Gud gifve kong Kristian ej ville bortfly!
Sivu 20 - hvad tvång, oro och förföljelse Svenske män af Danska konungar måst utstå. De unge höra det förtäljas, och lära sig redan från barndomen att hata och motstå sådan styrelse. Dessa tyranner hafva uppoffrat all vår egendom, de hafva sugit musten af vårt land, så att oss ej annat återstår än
Sivu 21 - Gustaf att söka sig en säkrare vistelseort. Detta behöfdes också. Priset på hans hufvud var fördubbladt, och med fördubblad ifver sökte spejarne honom öfverallt. Han nödgades till och med några dagar ligga gömd under Morkarleby bro, en fjerdingsväg norr om Mora kyrka, och detta midt i stränga vintern.
Sivu 13 - Ej tryter oss sill och salt, sade de, så länge vi lyda konungen. Han är oss en nådig herre då Gustaf ville fortfara i sitt tal,
Sivu 180 - timmerväggarna. Kring desamma voro tjocka väggfasta bänkar, hos de förmögnare af ek. Framför dem stodo stora långa bord, lika tjocka. Inga stolar, utan lösa bänkar och smärre pallar flyttades kring rummet, Tallrikar voro sällsynta; de ombyttes ej, äfven om rätterna voro aldrig så många och olika.
Sivu 18 - de ingenting kunnat finna. Sven Elfsson ansåg likväl Gustaf ej nog säker uti Isala. Han gömde honom i ett stort halmlass och körde det uppåt de ödsliga skogarna. Snart mötte han några af danskarnas utskickade. Dessa misstänkte bonden och stucko sina spjut några gånger genom
Sivu 14 - det redliga hjertats förtrytelse. Gustaf hade förlorat allt. Men högsta nöd ger högsta mod. Gustaf beslöt våga allt mot tyrannen. Han samlade tillhopa sitt guld och silfver, satte sig till häst och reste från Räfsnäs, åtföljd af en enda dräng, ämnande sig till Dalarna.
Sivu 21 - endast de höga. Uti denna tro stärktes de af danska utskickade, hvilka förnekade till och med berättelsen om Stockholms blodbad. Allmogen kunde derföre icke fatta något visst beslut; de ville först rådgöra med sina grannar. De
Sivu 180 - gaffel och sked måste hvarje gäst medföra *). Urverk voro så sällsynta, att, då storfursten i Ryssland vid denna tiden erhöll ett sådant till skänks af konungen i Danmark, trodde han det vara ett trolldomsdjur,
Sivu 179 - fel, om den lydande icke" lyder, ty lagen skall utan krus följas och städse. Ingen