Svenska Vitterheten: Historiskt-Kritiska anteckningar, Niteet 1–2J. Imnelius, 1818 |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
Acter afled afſeende Akademien alldeles allenaſt allmänna arbeten Baletter behag bekanta blef blifva blifvit blott Carl Dalin derefter Deremot derföre deſs desſa diction digt egenteligen eger ehuru endaſt faſt fitt fåfom fåledes fåſom född föga författare förfök förſta ganſka gifva Grefve Gustaf III gång Götheborg hafva Hiſtoria holm hvarje hvars hvil hvilka hvilken hvilket kallade kalladt Kellgren Komedi Kongl Lehnberg lemna Leopold liga likſom lyckliga meſt måſte neml ning oagtadt oſs Poemer Poesi Poet poetilka Poetisk Kalender poetiska rigtigt ſamma ſamt Satiren ſedan ſednare ſig ſin ſina ſitt ſjelf ſjelfva ſka Skalden Skaldestycken ſkall ſkrifter ſkulle sköna ſnart ſom ſpråk Stjernhjelm Stock ſtor ſtora ſtycken ſtörre Svenſka ſå Sånger talent Theatern thet titel Tragedi tryckt tvänne Upſala utgaf utgifven Utile Dulci utmärkt verk verkeligen verlden visſa visſerligen Vitterheten Voltaire våra åsigter åter åtskilliga äfven ägta öfriga öfver Öfversättning
Suositut otteet
Sivu 399 - Han väljer det lifligaste för sinnet och det behagligaste för örat; men blifver det ock alltid det sannaste för förståndet? — Tänd som han är af alstringsbegäret, jagad af nya påträngande känslor att med hastiga steg genomstörta sitt ämne, deraf oförmögen att, om jag så får säga, förallmännliga begreppen, tvungen att förakta den omständliga sanningens tröga, analytiska gång, skapar han uttryck...
Sivu 399 - Härmed är ej nekadt, att ju verkligen gifves ett allmänt fult, ett allestäds att förkasta: det som sårar allas sinnen, det som stöter allas begrepp, det låga och det orediga. Man bör medgifva ännu mer: all skönhet i naturen upphör att vara det, då den flyttas ur sitt rum; allt fullkomligt blifver fel, då det nyttjas i falsk ordning, då det motsäger sitt ändamål.
Sivu 139 - Är dock din brand sa stor, som min, och icke minder; Så het, men mera dold, när min han lågar mer l Dera f, i stad för röst, din vördnad sig beter, Och tungan, ljuflig förr, nu torr, till tystnad binder. Den lilla Gudens makt vill du, med all flit, dölja: Och kan det, till en del; men icke längre, än De glänsand* ögons sken små ögonlocken hölja.
Sivu 90 - Hon är passionens och imaginationens eldade tungomål, utfördt i de tanken enklast och naturligast bildande ord, afmätta i eu viss behaglig nummer, hvars upprinnelse är menniskans medfödda lust för harmoniskt ljud. Hennes syftemål är, att, då hon kort och klart afbildar den vackra naturen, tala till både förstånd och hjerta, för att anbringa sanna och sunda tankar. Men att väl utföra detta, dertill fordras den goda smaken, som är: en själens invärtes förmåga att fatta nöje af...
Sivu 162 - J, som skåden alla stunder .Dr ögons par, som ha betagit mig, Du gröna mark, som lycklig dig kan nämna Att trampad bli af hennes täcka fot, Tal...
Sivu 163 - Allt längtar opp åt nordens höga pol; Som ur sin säng solblomman hufvud lyfter Och natt och dag sig vänder åt sin sol; Som agn och strå med längtan eftersträfva Att hinna till en fager bärensten, Så måst jag ock i stadig oro sväfva, Till dess jag får min- Iris se igen.
Sivu 390 - ... fordra en aktsamhet i tal, ett noggrant val af ord, som utgör den fina känslan, hvilken gifver hvart ord sin rätta mening och föreskrifver den gräns, öfver hvilken de ej kunna föras.
Sivu 140 - denna ovanlighet!* i formen och varnar för dess efterföljd. Men ej nog dermed ! De Akademiska Herrarna togo nu dian unga Skalden under egentlig upptuktelse, för att stäcka de vingar, med hvilka han flög för långt utom deras synkrets, <*eh i stället hålla honom närmre vid jorden, genom fotkedjan af den gallo-svecanska conventionssmaken.
Sivu 139 - Då detta tjusande mästerstycke icke släpade sig på alexandriner, eller i de andra utnötta jambiska rimformerna, utan, som en passande drägt för sin lifliga idylliskt-lyriska målning, valt en versform...
Sivu 202 - Den entusiastiska värma, med hvilkon utgifvarne af Fosforos och Iduna störtade sig in på de af dem brutna banor, har ganska hastigt afsvalnat och gifvit rum åt en viss flegmatisk slapphet och liknöjdhet, af hvilken man föga glä<ijefullt kan vänta.