Sonen KARL FREDRIK var den äldste af tio syskon, och det är ej utan, att man i god mening på honom kunde tillämpa vår store nationalskalds ord: „föddes äldst bland bröder alla, däraf lärde han befalla“. Af bröderna lefva ännu tre, nämligen litteratören ALEX. SLOTTE, bosatt i Helsingfors, och två andra, som trogna släkttraditionerna stannat som jordbrukare å sina hemman i Österbotten. I lifvet finnes vidare en syster, som är gift och bosatt i Kalifornien. Efter att hafva åtnjutit privat undervisning i sin hembygd sändes den redan nära 13-årige KARL FREDRIK SLOTTE på hösten 1861 till den fyra-klassiga elementarskolan i Gamlakarleby. Skolan hade blifvit invigd den 2 september samma år och SLOTTE kom på grund af de förkunskaper han redan inhämtat genast upp till andra klassen. Skolans första lärare voro O. A. F. BLOMSTEDT, rektor; ANDERS FORSNÄS, konrektor; trenne kolleger: FRANS AUG. CANTH, sedermera rektor under åren 1864-1883; LEONARD BOEHM och ALEXANDER BOEHM, samt NIKLAS HEDVALL som lärare i ryska och RUDOLF SJÖGREN i sång. Från Gamlakarleby elementarskola dimitterades SLOTTE på våren 1864 till Uleåborgs svenska lyceum, hvilket år 1863 hade utvidgats, så att det ledde direkt till Universitetet. Lyceets rektor var J. M. KALM till den 31 maj 1866, då han efterträddes af V. L. HELANDER, sedermera prost i Pedersöre. I lyceet var SLOTTE primus på klasserna och tillhörde från 1864 jämte 15 ynglingar från olika delar af Österbotten skolkonventet. Från Uleåborgstiden bevarade dock SLOTTE ingalunda endast trefliga minnen. minnen. Såsom den främste på klassen fick han ofta sota för mindre samvetsömma kamraters oförsynta upptåg, emedan han icke ville uppge de skyldige. Med sitt nobla sinnelag kunde han ej heller sympatisera med en del kamraters vanor och nöjen och drog därför en suck af lättnad, när tiden för vinnande af studentmössan var inne.

Student blef SLOTTE den 31 maj år 1867 och inskrefs i Fysisk-matematiska Sektionen, hvars dekanus då för tiden professor ADOLF MOBERG var, samt i den då ännu illegala Österbottniska afdelningen, som dock redan under det följande året 1868 blef legaliserad. Från tidigt hade SLOTTES håg stått åt de fysiskmatematiska vetenskaperna, om ock starka intressen samtidigt drogo honom åt annat håll. Hans föräldrar hade, såsom ju på den tiden ännu ofta de äldres ideal bjödo, tänkt sig, att han skulle ägna sig åt prästkallet, men SLOTTES anlag lågo ej åt det hållet; de syftade mot en vetenskaplig eller möjligen en konstnärlig framtidsverksamhet, utan att det likväl syntes fullt afgjordt, hvilkendera som skulle afgå med den slutliga segern.

Emellertid bedref SLOTTE i Helsingfors sina universitetsstudier med stort allvar och god framgång. Han åhörde främst föreläsningar i matematik för

professor L. LINDELÖF och i fysik för professor ADOLF MOBERG. Om ock hans framtida verksamhet kom att blifva fysikerns, bibehöll han alltid stort intresse äfven för den rena matematiken. Sålunda berättade han en gång för mig, att han bl. a. ihärdigt hade öfvat sig i utförandet af integrationer, äfven mycket komplicerade sådana; han hade då nyss haft tillfälle att återupplifva denna färdighet i anledning af en afhandling: „Über das elektrische Gleichgewicht eines geladenen ellipsoidischen Leiters und die elektrostatische Kapacität eines Rotationsellipsoides." Då en ny afhandling af hans forne matematikprofessor utkom, läste han den alltid med stort intresse. De allra högsta kapitlen af matematiken föredrogos emellertid ej på den tid, då SLOTTE studerade, så t. ex. funktionsteori, som för resten då ännu ej hade hunnit så långt i sin utveckling, så att SLOTTE ej fick helt känna fröjden af en utflykt till dessa tankens höga och rena rymder. Men han försökte exempelvis ännu på äldre dagar att något sätta sig in i läran om de elliptiska integralerna och funktionerna. Någon mindre lucka i det för en fysiker erforderliga matematiska vetandet hade ock blifvit outfylld; så minnes jag, att jag en gång utförde några beräkningar enligt minsta kvadratmetoden till en af SLOTTES afhandlingar, där han själf hade uttänkt åt sig ett enkelt och sinnrikt förfarande att approximativt beräkna de sökta storheterna, ehuru det ej helt och hållet stod på höjden af den matematiska vetenskapen. Denna brist torde dock SLOTTE själf senare reparerat.

Utom för matemaik och fysik intresserade sig SLOTTE mest för kemi. I hans filosofiekandidatexamen, som aflades den 31 maj 1872, ingick emellertid utom de nämnda tre ämnena ännu botanik, filosofi och nordisk historia.

Till filosofiemagister promoverades SLOTTE den 30 maj 1873. Jämsides med de vetenskapliga studierna odlade SLOTTE sina konstnärliga intressen. Han inträdde som elev i Universitetets ritsal år 1869, samma år då Universitetets lärare i teckningskonst artisten ADOLF VON BECKER tillträdde sin befattning och gjöt nytt lif i teckningsundervisningen vid Universitetet. För denne tog SLOTTE timmar i teckning och senare äfven i målning, under en kortare tid äfven för BECKERS Vikarie A. LILJELUND, och torde denna undervisning fortgått till och med år 1873. Under teckningstimmarna arbetade SLOTTE med lif och lust, men det hände äfven, att lusten plötsligt öfvergaf honom och då afbröt han arbetet, oberoende af att timmen ej var slut. Han vitsordades såsom ägande synnerlig skicklighet och fallenhet för teckning, och såsom bevarade prof visa, utförde han äfven förträffligt det som han härutinnan företog sig. Det var synnerlig karaktär i figurer och ansikten på SLOTTES teckningar, antingen de

voro utförda efter verkligheten eller såsom ofta efter minnet. Vid Fornminnesföreningens expedition sommaren 1874 till Sydvästra Finland följde SLOTTE med som tecknare. Därvid afritade han bl. a. skickligt och pietetsfullt den praktfulla predikstolen i Billnäs kyrka med dess talrika figurer i träskulptur, ett af senrenässansens märkligaste minnesmärken i Finland.

Som en följd 'väl främst af BECKERS entusiasmerande inflytande lågo under en god tid planer på en konstnärsbana så i SLOTTES håg, att han med allvar tänkte på att ägna sig däråt, men tanken på de med en sådan bana förknippade ekonomiska svårigheterna lät dock omsider förståndet segra öfver känslorna, kunde man säga, och han beslöt att öfverge dessa planer och söka grunda sin framtid på säkrare mark. Helt och hållet öfvergaf han dock ej härmed de sköna konsterna; i synnerhet under sommarledigheterna målade han allt framgent taflor, mest akvareller, och fann en mycket stor glädje häri. En af hans första akvareller framställer hans fästmö FREDRIKA EMILIA FINELIUS, med hvilken han på hösten 1875 hade förlofvat sig. SLOTTES talang för måleri har gått i arf i familjen, i det en son ägnat sig åt denna konst.

För poesi var SLOTTE ytterst intresserad; så kunde han t. ex. med stor extas läsa Runebergs Kung Fjalar. Också lät han ibland sin poetiska ådra flöda; några af hans verser torde ingått i „Finsk Tidskrift“.

Den lefnadsbana, för hvilken SLOTTE närmast förberedde sig, var skollärarens. Efter aflagd kandidatexamen auskulterade han sålunda läseåret 1872-73 undervisningen i matematik, fysik och teckning vid Svenska Normallyceum i Helsingfors. Under läseåren 1873-75 var han timlärare i matematik vid samma läroverk. I april 1875 aflade han praktiskt lärareprof för lektors- och kollegatjänster i matematik och fysik vid läroverk med svenskt undervisningsspråk samt ännu samma år den 31 maj pedagogie-examen vid Universitetet. Detta datum den 31 maj var för öfrigt minnesrikt för SLOTTE, på den dagen hade han åtta år tidigare blifvit student och för tre år sedan filosofie-kandidat.

Omedelbart efter slutförda examina erhöll också SLOTTE fast anställning som skollärare, i det han den 3 juni 1875 utnämndes till kollega i matematik och fysik vid fyrklassiga realskolan i Åbo. Han öfverflyttade dock ej genast till Åbo, emedan han den 16 augusti 1875 erhöll ett förordnande af Skolstyrelsen att bestrida vikariatet för enahanda tjänst vid den fyrklassiga realskolan i Helsingfors, i hvilken befattning han kvarstannade här under läseåret 1875-76. Men från hösten 1876 finna vi honom verkande såsom ordinarie kollega i Åbo. Denna period af SLOTTES lärareverksamhet blef ej alldeles kort; formellt innehade han ännu läseåret 1881-82 kollegatjänsten i Åbo, men faktiskt hade han

redan med utgången af vårterminen 1880 lämnat denna syssla. Under vintern 1880-81 träffa vi honom i Leipzig sysselsatt med vetenskapligt arbete och under läset 1881-82 var SLOTTE återkommen till Helsingfors och upptagen med lärarevärf af något högre art; dessa båda år voro brytningsår, under hvilka öfvergången från skola till högskola fullbordades; härefter skulle SLOTTES hela lif löpa lungt vidare i samma fåra.

I Åbo räckte skolarbetet ej till att utfylla den verksamme mannens hela tid; han ägnade sig vid sidan af detsamma äfven åt tidningsmannens kall; så var han under sommaren 1877 redaktör för den politiska och sjöfartsafdelningen „Åbo Underrättelser", samt författade i öfrigt då och då uppsatser, ofta af allmänt fysikaliskt innehåll, till särskilda tidningar.

Genom skollärareverksamheten på annan ort än uti hufvudstaden hade ett afbrott inträffat i SLOTTES arbete på sin egen utbildning, särskildt hvad angår experimentalfysiken, på hvilken SLOTTES tankar vid denna tid mer och mer begynte koncentrera sig. Skolornas utrustning med fysikaliska apparater var på den tiden ännu mycket klen, och icke ens ännu är den sådan, att den kunde erbjuda läraren tillfälle till nämnvärd egen vetenskaplig forskning; funnes också undantagsvis någon härtill användbar apparat, så saknas lämplig lokal för undersökningarna. SLOTTE gjorde sig därför fri från sina tjänsteåligganden och reste, efter att hafva erhållit ett statens pedagogiska resestipendium om 3000 mark, till Leipzig, där han under vintersemestern 1880-81 arbetade hos den berömde fysikern prof. G. WIEDEMANN i Universitetets fysikaliska laboratorium. Till föremål för sina undersökningar hade SLOTTE valt den inre friktionen hos vissa saltlösningar; detta hans första arbete på området i fråga gaf klaven till en hel serie sammanhängande undersökningar öfver vätskors inre friktion. Samtidigt med arbetet i laboratorium åhörde SLOTTE vid Universitetet i Leipzig föreläsningar i matematik och fysik och gjorde sig äfven underrättad om undervisningen i dessa ämnen i några af stadens läroverk.

Under tiden hade ett tillfälle yppat sig för SLOTTE att finna en verksamhet i Helsingfors och där fortsätta sina i utlandet påbegynta fysikaliska undersökningar. Landets enda tekniska läroanstalt, som år 1849 grundats i formen af en Teknisk Realskola, hade efterhand undergått särskilda omvandlingar. År 1872 hade den omorganiserats till en Polyteknisk Skola och däraf uppkom år 1879 det Polytekniska Institutet, hvaraf slutligen år 1908 den Tekniska Högskolan framgick. I anstaltens tidigare stadier hade fysikundervisningen varit mycket styfmoderligt behandlad. Sålunda ålåg uti den Tekniska Realskolan under dess tidigare period en och samma timlärare att meddela undervisning i

de allmänna grunderna i mekanik och fysik, senare, d. v. s. år 1858, anstäldes en ordinarie lärare, som emellertid hade att undervisa ej blott i de två ämnena, utan också i maskinlära, mekanisk teknologi m. m. Vid 1872 års reorganisation till Polyteknisk Skola afskildes fysiken från mekaniken och inrättades för den förra en särskild extra läraretjänst i experimentalfysik, för hvilken dock endast fanns ett anslag af åttahundra mark i året. Slutligen upphöjdes fysiken år 1879 till samma rang och värdighet som andra hufvudämnen och fick sig i Polytekniska institutet en s. k. äldre ordinarie lärareplats anvisad. Platsen blef dock icke genast ordinariter besatt, utan förestods från höstterminen 1879 till och med vårterminen 1881 af prof. A. F. SUNDELL, under det följande läseåret 1881-82 af SLOTTE, enligt förordnande af den 22 mars 1881. Detta var för SLOTTE en tid af rastlös verksamhet. Jämsides med det ansträngande undervisningsarbetet, hvilket han ej blott tog på djupaste allvar, utan äfven kombinerade med uppfostran af nykomlingarna på den första eller allmänna årskursen till skick och seder, där så behöfdes, fortsatte han med ifver i institutets anspråkslösa, men användbara fysikaliska laboratorium de i Leipzig påbörjade experimentalundersökningarna öfver vätskors inre friktion, i afsigt att använda arbetet såsom specimen för licentiatgrad. Det gällde ju ock att göra sig definitivt kompetent för den läraretjänst SLOTTE då skötte som tillförordnad. Afhandlingen, som bär titeln „Undersökningar angående den inre friktionen hos vätskor", blef också i god tid färdig och granskades offentligt den 22 februari 1882. Offentlig filosofielicentiatexamen, med fysik och matematik som hufvudämnen, aflade SLOTTE den 11 mars och erhöll filosofiedoktorsgrad den 16 maj samma år. Den ordinarie läraretjänsten i fysik vid Polytekniska Institutet hade i början af vårterminen 1882 anslagits ledig att ansökas. ledig att ansökas. Som sökande anmälde sig filosofielicentiaten SLOTTE och filosofiedoktorn F. L. ZETTERMAN. Enligt Institutets stadgar kunde Manufakturdirektionen, sedermera Industristyrelsen, under hvilken Institutet sorterade, ålägga sökande att för styrkande af sin förmåga att undervisa hålla två offentliga föredrag, det ena öfver ett af Manufakturdirektionen uppgifvet, sökanden en vecka förut delgifvet ämne, och det andra öfver ett af honom själf valdt ämne. SLOTTE höll den 17 april 1882 ett föredrag öfver det honom delgifna ämnet Teorin för gasers utströmning". Till äldre lärare i fysik vid Institutet utnämndes han den 30 maj 1882.

"

SLOTTE hade härmed ställts på den plats, han icke mera skulle lämna, förrän döden för alltid afklippte hans jordiska verksamhet. Sällan torde man med mera fog kunna säga, att en man kommit på sin rätta plats i lifvet. Under icke mindre än 32 år handhade SLOTTE undervisningen i fysik vid landets