direktionen för Finska läkarenes pensionskassa 1873-1883 och därjämte dess kassör 18731877. Lekmannaombud för St. Michels prosteri vid första finska kyrkomötet i Abo 1876.

Bland de många arbetsuppgifter på olika forskningsområden, som HJELT med intresse och energi omfattade, har dock arbetet på den historiska forskningens område måhända legat hans hjärta närmast, vare sig det gällt rent medicinska ämnen eller allmänt naturvetenskapliga eller kulturella frågor, särskildt sådana som rörde universitetet, eller biografiska spörsmål, hvilka alla han på ett lifligt och allsidigt sätt belyste med tillhjälp af sina omfattande studier, sin rika lifserfarenhet och stora personkännedom. Till nämnda område hänför sig redan hans allra första, tidigare omnämnda afhandling af år 1843 med titeln: „Naturhistoriens studium i Finland före Linné's tid".

Efter att hafva väl och i rikligt mått fyllt sin plikt mot sitt lands universitet, erhöll HJELT på begäran afsked från sin professur den 30, 1885 och hugnades därvid med arkiaterstitel. Han flyttade därpå till sin villa Lepola 1) i Thusby, „mer berättigad än de flesta lärde att njuta otium cum dignitate", såsom hans vän prof. ÖDMANSSON i Stockholm i ett bref till HJELT så sannt uttrycker sig.

Vid sin afgång från universitetet lemnade HJELT efter sig ett rikt vetenskapligt arf i form af ett tidsenligt pathologiskt institut, med därstädes hopbragta värdefulla vetenskapliga samlingar, universitetet till heder, nutida och kommande forskare till nytta. Men äfven senare har HJELT på mångfaldigt sätt visat sitt varma intresse för det institut, som han grundlagt. Så t. ex. skänkte han åt detsamma år 1886 en stor del af sin värdefulla medicinska boksamling, innehållande öfver 2,000 volymer, därmed grundläggande institutets bibliotek.

Efter sitt afsked egnade sig HJELT med nästan ungdomlig ifver och entusiasm, ända till lifvets slut, åt historisk forskning, hvilket arbete icke blott synes skänkt honom glädje och tillfredsställelse, utan äfven så att säga utgjort för honom ett lifselixir, hvilket, i förening med hans upphöjda lifsåskådning, väl till väsendtlig del utgör förklaringen till att HJELT fick åtnjuta både kroppslig hälsa och andlig spänstighet ända till en ålder, som det är endast få dödliga förunnadt att uppnå.

Ett ämne, som särskildt intresserade HJELT på grund af naturlig böjelse och studieriktning, var LINNE's person och hans snillrika lifsgärning. Såsom resultat af HJELTS forskningar på detta område utkom redan år 1877 ett arbete med titeln: „CARL von LINNÉ som läkare och hans betydelse för den medicinska vetenskapen i Sverige. Helsningsskrift, som med anledning af fyrahundraåriga jubelfesten den 5 september 1877 vördsamt tillegnas Kongl. Universitetet i Upsala å Finska Vetenskaps-Societetens vägnar“. Specielt vid utförande af detta arbete kom HJELTS synnerliga förtrogenhet med det gamla romarspråket honom till stor nytta, ja utgjorde ett oeftergifligt vilkor för arbetets framgång 2).

1) Det var på förslag af AUGUST AHLQVIST, som villan erhöll namnet „Lepola“ (= „Hvilans hem“). 2) I detta sammanhang må anföras utdrag ur ett bref från GUSTAF RETZIUS till HJELT af den 1o1⁄2 1906, i anledning af förarbetena för det senare stora arbetet öfver LINNE, däri RETZIUS meddelar, att biblio

5

Nämnda synnerligen intressanta, af varm känsla burna arbete emottogs specielt i Sverige med utomordentlig sympati och stort erkännande. Såsom bevis på huru högt arbetet där uppskattades kan anföras att, då en minnesfest den 23, 1907 skulle firas i Upsala på 200:de årsdagen af LINNE's födelse, Svenska Vetenskaps-Akademins LINNEkomité riktade till HJELT en uppmaning att på akademins bekostnad utgifva en ny upplaga af nyssnämnda skrift. I företalet till det nya ståtliga arbetet yttrar HJELT bl. a. följande: Uppmaningen emottogs med tacksamhet och förf. lofvade att på grund af nya, numera tillgängliga källor omarbeta densamma (skriften). Denna omarbetning framträder i föreliggande skrift, hvars fullbordande beredt dess författare glädje i hans lefnads senhöst". Begge dessa sistnämnda arbeten äfvensom en tredje mindre skrift af år 1877 med titeln CARL von LINNÉ i hans förhållande till ALBRECHT Von HALLER" vunno uppmärksamhet äfven utom nordens gränser, hvilket bevisas däraf att alla tre blefvo öfversatta till tyska. Nästan entusiastiskt uttalar sig härom professorn i medicinens historia i Wien, MAX NEUBURGER i ett bref till HJELT af den 1, 1909 1), däri det bl. a. heter: ^/, Entzückt über Ihr hochinteressantes Werk über LINNÉ als Arzt, beehre ich mich anzuzeigen, dass ich eine grössere Besprechung desselben in der Neuen Freien Presse und eine Rezension in der Wiener Klinischen Wochenschrift veröffentlichen werde".

4

Det största och vackraste minnesmärket på den medicinska historieforskningens område har dock HJELT rest åt sig genom sitt storslaget anlagda, på synnerligen grundliga, omfattande och mångåriga källforskningar baserade, i tre digra band, åren 1891-1893, utkomna arbete „Svenska och Finska medicinalväsendets historia 1663-1812", hvilket arbete af Finska Vetenskapssocieteten prisbelönades. Ett „monumentalt verk" har det kallats af bl. a. JULIUS PETERSEN, den kände, numera aflidne, professorn i medicinens historia vid Köpenhamns universitet. Om detta arbete yttrar anmälarn L. W. Fagerlund i Finsk Tidskrift, efter att i största korthet hafva redogjort för dess innehåll, bl. a. följande: „Denna ämnets mångskiftande beskaffenhet har emellertid också gjort att det fordrats läkarens intresse, historieforskarens nit, den administrativa ämbetsmannens erfarenhet och vetenskapsmannens grundlighet och mogna, upplysta omdöme för att dana ett verk sådant som ifrågavarande, egenskaper som det är sällspordt att finna förenade hos samma individ".

Arbetet väckte naturligtvis väl förtjänt uppmärksamhet och erkännande, särskildt i Sverige, att dömma af talrika anmälningar och recensioner i olika tidskrifter samt af bref till HJELT, förvarade uti hans efterlämnade rikhaltiga brefsamling. Så framhåller GUSTAF RETZIUS såsom sin åsikt att ingen annan nu lefvande hade varit det verket vuxen" „ett verk, som med rätta må kallas monumentali".

tekarien i Linnean Society i London KAPPEL skrifvit till honom att anteckningarna i Clavis medicinae äro så svårlästa, att han icke tror det vara möjligt att i London få någon som kan dechiffrera dem, utan tycker det vara bäst att få boken sänd till Stockholm. Men detta kan ske endast efter en framställning från (svenska vetenskaps) akademin genom legationen i London". Så skedde äfven, hvarpå HJELT, redan 83-årig, reste till Stockholm för att under några veckors vistelse därstädes „verkställa detta intressanta arbete", delvis med biträde af professor TH. M. FRIES.

1) Den tyska upplagan af det senaste arbetet öfver LINNÉ utkom år 1909.

Bland HJELTS öfriga, talrika, med samma sak- och personkännedom samt liffullhet utförda medicinskt-, naturvetenskapligt- och litterärt-historiska äfvensom biografiska arbeten, belysande olika ämnen från den fosterländska kulturens område, må här anföras endast följande: Naturhistoriens studium i Finland under sjuttonde och adertonde seklet, i „Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk", 1868; Elias Lönnrot, ett minnesblad den 9 april 1882; Finlands medicinalförvaltning, Helsingfors, 1882; OLOF af ACREL, den svenska kirurgins fader, program till professorn F. Saltzmans installation, Helsingfors, 1884 '); Finska Läkaresällskapet 1835-1884, en återblick på dess femtioåriga verksamhet, Helsingfors, 1885; De medicinskt-vetenskapliga institutens uppkomst och förhållande till läkekonstens utveckling, 1890, i Festskrift från Pathologisk-anatomiska Institutet, med anledning af Universitetets 250-åriga tillvaro; Naturalhistoriens studium vid Åbo Universitet, Svenska Litteratursällskapets skrifter, Bd. XXXII. Helsingfors, 1896; Finlands medicinska Bibliografi 1640-1900, systematiskt ordnad, Helsingfors, 1903; Johan Haartmans verksamhet vid Universitetet i Abo under åren 1754-1781, i „Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk", 1911; Sveriges biologiska disputations- och program-litteratur 1700-vårterminen 1910, systematiskt ordnad, ibidem, 1911; Minnestal öfver Alexander von Nordmann 1867, Frans Josef von Becker 1891 och Evert Julius Bonsdorff 1899, i Acta Societatis Scientiarum Fennicæ.

Icke blott genom att offentliggöra åtskilliga af sina arbeten i Vetenskapssocietetens skrifter, utan ock på ett mera direkt eller personligt sätt har HJELT tagit liflig del i verksamheten inom detta sällskap, hvilket han tillhörde mera än ett halft sekel. En af stödjepelarne har HJELT varit äfven för Finska Läkaresällskapet, hvars 50-åriga verksamhet han skildrat i ofvannämnda skrift, utkommen till halfsekel-festen 1885; i circa sex decennier hörde han till Läkaresällskapet, som äfven hade förmånen att i nära två decennier räkna honom bland sina hedersledamöter.

5

Till jubelmagister promoverades HJELT den 31 94; till filosofie jubeldoktor d. 31/ 1897, hvarvid hans son, d. v. professorn i kemi EDVARD HJELT, fungerade såsom promotor; till med. o. kir. jubeldoktor den 30, 1907, hvarvid jag hade den sällsynta äran och glädjen att promovera min vördade lärare och företrädare i ämbetet.

Yttre utmärkelser och tecken på allmänt erkännande kommo i rikligt mått HJELT till del såväl från eget land som från utlandet. Så blef han af medicinska fakulteten i Upsala inbjuden att bivista därvarande universitets 400 åriga jubelfest den 5, 1877. Valdes till ordförande i den hygieniska sektionen vid skandinaviska naturforskaremötet i Stockholm 1880 och till en af de skandinaviska vicepresidenterna vid internationella medicinska

1) I anledning af skriften öfver ACREL skrifver MAGNUS HUSS till HJELT i ett bref af den 25, 1884 bl. a. följande: „Som svensk läkare blyges jag nästan att vi svenskar äro så litet måna om att bevara minnet af våra framstående män, att vi själfva ej gitta ur arkiverna framleta deras biografier, utan låta vännerna på andra sidan Österjön göra det och sedan skänka oss frukten af sina forskningar. Du, käre Broder HJELT, har genom dina skrifter om LINNÉ och ACREL riktat vår litteratur med värdefulla upplysningar om 2:ne af våra stormän inom de medicinska vetenskapernas område. Din biografi öfver ACREL är, som mig tyckes, mästerlig och uttömmande, du har lyckats samla alla nödiga urkunder och sedan vetat sammanföra dem till ett helgjutet helt, som gör ACREL heder och dig likaledes. Tack därför å Svenska läkarekorpsens vägnar".

kongressen i Köpenhamn 1884. Kallades till hedersledamot af Sällskapet Duodecim 1889, af Svenska Läkaresällskapet 1894, af Finska Läkaresällskapet 1895 och af Societas pro Fauna et Flora fennica 1896; af sistnämnda sällskap hade han varit en intresserad och verksam ledamot allt sedan studentåren. Vidare invaldes han till ledamot af Finska Litteratursällskapet och dess historiska sektion, af Physikalisch-medicinische Gesellschaft i Würzburg, Finska Fornminnesföreningen, Kongl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, Svenska Fornskriftsällskapet och Kongl. Vetenskapssocieteten i Upsala. Promoverades till filosofie jubeldoktor i Upsala den 24 maj 1907. Kallades till ledamot af Kongl. Svenska Vetenskaps-akademin år 1907. Såsom tidigare nämnts, erhöll HJELT arkiaterstitel vid sitt afskedstagande år 1885. Dessutom hugnades han med flere ordnar; bl. a. utnämndes han till kommendör af Kongl. Svenska Nordstjerne ordens 2 och 1 klass. Enastående är den vackra och varma hyllning, som egnades arkiater HJELT på hans 90-årsdag den 18 april 1913 af talrika vetenskapliga sällskap och institutioner, äfven i utlandet. Vi minnas ännu lifligt, med hvilken imponerande kroppslig och andlig spänstighet han då stod i vår krets.

Knappt två månader senare afled Arkiater HJELT stilla och fridfullt på sitt kära Lepola i Thusby den 13/6 1913, till det sista varmt omhuldad af de sina. En svår lungkatarr ändade detta innehållsrika och verksamma lif.

8

HJELT var sedan den 9, 1850 gift med YOLANDA AURORA THUNEBERG, född den 11/ 1826, dotter till öfverstelöjtnanten CARL JOHAN THUNEBERG och WILHELMINA JACK. Han blef enkling den 9/3 1888. I sitt äktenskap hade han 11 barn, af hvilka dock 3 dogo redan i späd ålder; af de öfriga lefva 4 söner, bland dem universitetets n. v. vicekansler, och 4 döttrar. Hvad HJELT varit för sitt hem och sin familj tillkommer icke mig att här beröra.

Med arkiatern HJELT har gått ur tiden en varmhjärtad och human person, som under en viktig nydanings- och utvecklingsperiod på mångfaldigt sätt inristat sitt namn i universitetets och den finska läkekonstens historia, en man, som genom sitt hängifna och plikttrogna arbete i fosterlandets tjänst lämnat ett vackert och manande föredöme åt nuvarande och kommande generationer.

Utgifna skrifter.

Akademiska disputationer: Naturhistoriens studium i Finland före Linné's tid. I. Elias Tillandz och hans föregångare (pro exercitio). 1843. In systema nervorum sympathicum Gadi Lotæ Linn. observationes (för fil. dokt. grad). 1847. — De nervis cerebralibus parteqne cephalica nervi sympathici Bufonis Cinerei Schneid. adnotata quædam (för docentur). 1852. Bidrag till läran om det kalla vattnet såsom läkemedel (för med. och kir. dokt. grad). 1855. Om nervernas regeneration och därmed sammanhängande förändringar af nervrören (för profession). 1859. (införd i utdrag i Schmidts Jahrbücher 1861).

Öfriga fristående skrifter: Den patologisk-anatomiska inrättningen vid det Finska universitetet 1859 -1871, H:fors 1871. Öfversikt af ettusen liköppningar vid det Finska universitetets patologisk-anatomiska inrättning, H:fors 1872. Bidrag till sundhetslagstiftningen i Finland. I. Den veneriska sjukdomens utbredning i Finland jämte förslag att hämma dess spridning. II. 1. Allmän helsovårdsstadga för Finland. Förslag och motiver. II. 2. Om byggnadssättet i stad från sanitär synpunkt, H:fors 1873-1875. — Die Verbreitung der venerischen Krankheiten in Finnland, Berlin 1874. Carl I vattenledningsfrågan, H:fors 1875. von Linné som läkare och hans betydelse för den medicinska vetenskapen i Sverige, H:fors 1877 (på tyska i Leipzig 1882). Finlands helsovårdsfråga, H:fors 1879. Elias Lönnrot, ett minnesblad den 9 april 1882. Finlands medicinalförvaltning, H:fors 1882. Olof af Acrel, den svenska kirurgins fader, program till professorn F. Saltzmans installation, H:fors 1884. Det finska universitetets patologisk-anatomiska institution åren 1871-1883, H:fors 1884. Finska Läkaresällskapet 1835-1884, en återblick på dess femtioåriga verksamhet, H:fors 1885. Svenska och Finska medicinalväsendets historia 1663-1812. I-III. H:fors 1891-1893 (prisbelönt af Finska Vetenskapssocieteten 1894). Finlands medicinska Bibliografi 1640-1900, systematiskt ordnad. H:fors 1905. — Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare. Upsala 1907. (Utgifven af K. Svenska Vetenskaps Akademin); öfversatt till tyska och tryckt i Jena 1909. (Fischers förlag). Det Finska Universitetets Disputations- och Program-Litteratur under åren 1828-1908. systematiskt ordnad, H:fors 1909.

-

I Notisblad för Läkare och Pharmaceuter, 1857: De medicinska studierna i Würzburg och Wien. Om amyloiddegenerationen. 1860: Om behofvet af särskilda fattigläkare i Helsingfors. 1861: Om en ny sjukdom, kallad Trichinismus. 1868: Från det första Ryska naturforskaremötet i S:t Petersburg den 9—17 januari

1868. Flere mindre uppsatser och referat i årgångarna 1857–1861, 1863, 1865–1868.

I Finska Läkaresällskapets Handlingar XI: Årsberättelse vid Finska Läkaresällskapets årsmöte 1869. Öfversikt af sjukvården vid Allmänna sjukhusets patologisk-anatomiska afdelning 1861-1868. XII: Om handeln med gifter jämte förslag till dess ordnande i Finland. XV: Den internationella medicinska kongressen i Wien 1873. XXI: Vid invigningen af det finska universitetets patologisk-anatomiska inrättning den 4 oktober 1878. XXIII: Patologisk-anatomiska institutionen i Helsingfors. LIII: Om tillkomsten af 1879 års Hälsovårdsstadga. (1911) Ingår äfven i Duodecim på finska. LIV: Om vattenkurstriden i Finland under 1860-talet (1912). I Acta Societatis Scientiarum Fennica, Tom. IX, 1867: Minnestal öfver Alexander von Nordmann. (Äfven öfvers. till tyska, H:fors 1868). XVIII, 1891: Minnestal öfver Frans Josef von Becker. XXVI, 1899: Minnestal öfver Evert Julius Bonsdorff. I Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, XII, 1868: Naturhistoriens studium i Finland under sjuttonde och adertonde seklet. XLVII, 1888: Svenska statens inköp af hemliga läkemedel och särskildt kirurgen Guys medel mot kräfta. XLVIII, 1889: J. Leches fenologiska anteckningar öfver växter i trakten af Abo 1750-1752. LXX, 1911: Sveriges biologiska Disputations- och Program-Litteratur 1700-vårterminen 1910, systematiskt ordnad. LXX: JohanH aartmans verksamhet vid Universitetet i Åbo under åren 1754-1787. - I Öfversikt af Finska Vetenskapssocietetens förhandlingar, VI, 1863: Den hydroterapeutiska läkemetoden. Åtskilliga andra meddelanden i band V, VII, VII, XI, XII, och XVIII. I Svenska Litteratursällskapets skrifter, XXXII, 1896: Naturalhistoriens studium vid Åbo Universitet. CXIV, 1914: Pehr Kalms brev till C. F. Mennander. (Tryckningen efter förf.:s död ombesörjd af Alb. Hästesko). I Litteraturbladet, 1858: Om behofvet af utvidgade inrättningar för den praktiska undervisningen i medicin. [ Historiallinen arkisto, II, 1868: Utdrag ur en Åbo students dagbok för åren 1648-1656. - I Säll

--

-