SuomiSuomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1847 |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
afseende allmänna Ankoper blef blifva blifvit blott Brahestad bref Bullarium båtar deraf deremot derföre derifrån derpå ehuru elfvar emedan emellan Enare Enari Enontekis Finland Finska fisk floden forssar fratrum förekommer författaren pag förhållande gränsen gång Haapajärvi hafva hafvet Hapt helftena hvarföre hvarje hvilka hvilket Hyrynsalmi jemte jemväl jurt Kajana Kalajoki kapell Kemi Kemi Lappmark Kemiträsk Kittilä kloster Kongl Kuusamo Kymene kyrka kyrkan kärr land landet Lappar Lappm Lappska lemna likväl långt länet medh Minorum mynning namn nordliga norr Norrske ofvan omslag ordinum orten Ostj Ostjaker Ostjakerne Paldamo pastorat Porthan Pudasjärvi renar Rovaniemi Ryska Ryssar råpunkt Salo Samojeder Sawlax Schamanen sednare sjelfva sjö socken socknar Sodankylä Sotkamo ställen Surgutska ther thet Thädan tjenare Tobolska Tomska Tomska Gouvernementet Tomska Samojederne Torneå träsk tvenne Uleå Uleåborg utgör Utsjoki vattudrag verst vigtiga voro Wiborg Åbo årligen åter äfven äre öfriga öfver öster
Suositut otteet
Sivu 40 - Schamanens venstra hand varseblir man tvenne pilar med spetsarna uppåt vända samt en i hvardera pilspetsen fastbunden klocka af ringa storlek. Schamanen bär ingen utmärkande drägt, utan påtager sig för tillfället den bönfallande personens kläder. Besvärjelsen börjas dermed, att Schamanen uppstämmer en högtidlig sång, hvari han med mäktiga ord framkallar andarne. Medan sången fortfar, slår Schamanen med trollstickan lätta slag emot hvardera pilskaftet, h varvid klockorna ljuda i...
Sivu 6 - ... och hela naturen stum, sörjande, öfvergifven. Icke desto mindre förfogade vi oss redan tidigt på morgonen ned i kajutan, tillslöto dess dörrar och afreste. I kajutan omgifven af ett ogenomträngligt mörker öfverfölls jag af en art spökrädsla. Det föreföll mig, såsom rasade ett Herrans väder derute, och sjelfmant återkallades i minnet de dagar, då jag för två år tillhaka vid foten af Ural pröfvade den nordiska höstens alla vedermödor.
Sivu 253 - Cristi fidèles eo libencius causa deuocionis confluant ad eandem et ad eins conseruacionem manus promptius porrigant adiutrices, quo ex hoc ibidem dono celestis gracie vberius conspexerint se refectos, de omnipotentis dei misericordia et beatorum Petri et Pauli, apostolorum eius, auctoritate...
Sivu 11 - Gouvernementet äro till språk, seder och lefnadssätt nära öfverensstämmande med de Obska ofvanom Surgut. De bo i jurt af stock, näfver eller torf, lifnära sig med jagt och fiskafänge, äro i saknad af hästar och kor, men äga smärre renhjordar. Sommartiden uppehålla de sig vid sjelfva Wach, men deras vinterboningar äro vanligen belägna på något afstånd ifrån hufvudfloden.
Sivu 51 - Död är min make och honom sörjer jag mera, än jag fordom sörjde min moder. Mannen efterlemnade fyra söner; när skall jag väl glömma deras och min •egen sorg? Mitt lif är nu sådant, att jag med lårar söker skingra ena hälften af min sorg och den andra med sånger.
Sivu 35 - Ty det är klart, att ju större enhet och sammanhållning stammen äger i sin sydliga riktning, desto mera styrka vinner denna hypothes, som äfven skall gifva det slutliga och afgörande utslaget i fråga om den Finska stammens utgångs-punkt. Men jag åsidosätter här alla historiska...
Sivu 42 - Ostjakar — ja sjelfva den Finska Kalevaladikten är blott att anses såsom en skön utveckling af de frön, hvilka redan i den Samojediska sången ligga fördolda.
Sivu 41 - Gudarnas vilja åt den spörjande. I fråga om tillkommande öden kastar han trollstickan framför de nyfikne. Faller stickans tecknade sida nedåt, så är en olycka i annalkande, men i motsatt fall aflöper allt efter önskan.
Sivu 49 - I detsamma susar en väderil och Jalensie Hapt står vid sin broders sida. Efter att hafva nedgjort de tvenne kämparne anförtrodde Jalensie Hapt sin trötte broder i sin systers vård och yttrade bland annat: "när hans ögon öppna sig, går han väl, dit bonom för godt synes".
Sivu 7 - ... resande i de värsta vildmarker. Lyckligtvis befriades jag snart ifrån dessa ängslande och öfverflödiga bekymmer. Ty då jag vid de Juwaschkinska jurtorna trädde ur vårt väl tillstängda vinter-ide, lyste solen åter skön och klar på det molnfria fästet, marken var åter grön, menniskorna bade aflagt sina skinupelsar, och tjusta sjöngo fåglarna i träden naturens lof.