Skandia: Tidskrift för Vetenskap och Konst, Nide 11833 |
Muita painoksia - Näytä kaikki
Yleiset termit ja lausekkeet
Abbasiderna absolut afseende allmänhet andeliga anses antaga Arabernas arabiska Bayerska Lagen begrepp behöfver bestämdt blifva blifvit blott brott brottet bägge charakter christna Committeen deraf deremot derföre derigenom derom Domstol dödsstraff egentliga ehuru emedan falsk Faust finnes fråga fullkomligt förbrytaren Förf författare förhållande förnuftet förra försök till brott gifva GOETHE grund gudomlig gång hafva Herrnhutare historia historiska hufvudsakligen huru hvar hvarje hvars hvil hvilka hvilken hvilket Höijer innehåll inre Islam Islamismens jemnförelse kallade kommande Konungen Lagförslaget Lagstiftningen lefvande lemnar lifvets liga lika likväl medgifvas Mened menniskan menniskor menskliga Mephistopheles måhända natur nemligen ning närvarande Olof Skötkonung Philosophi Rationalisten rigtigt rätt sanna sanning sannt sednare Sigfrid sjelf sjelfständigt sjelfva verket Skandia stadgar Statens straff straffarbete straffarter Straffbalk straffet straffrätt svårare synes särskilda torde Trapezunt tvenne tvifvel Uppenbarelsen utgör verk verlden vetenskapliga vigt väsende yttre åsigt åter åtminstone äfven öfriga öfver öfverensstämmelse كتاب
Suositut otteet
Sivu 358 - Menniskans förnuft åter är hennes medvetande af det gudomliga , skildt ifrån detta genom sin mindre omfattande klarhet, men icke genom sitt innehåll, emedan det sanna är endast ett. Detta innebär den bekanta sanningen, att det verkligt förnuftiga är det absolut rätta, och det absolut rätta det verkligt förnuftiga; eller att ingenting är i sjelfva verket förnuftigt till så stor del, som det är falskt eller origtigt. Och vidare innebär det, att hvarje verkligt förnuftig tanke hos...
Sivu 319 - ... tyckes ljuda i vårt eget hjerta, men tillika ändå vid närmare åhörande, och i synnerhet mot slutet, låter såsom himmelsvidt ifrån oss. Genom denna ständiga milda ironi vid vår sida se vi oss i en spegel, vi kunna ej förneka vår bild, vi sentera oss sjelfva i djupet.,, och det faller oss kanske nu in, att vi skulle vilja vara annorlunda, om någon toge vår hand.
Sivu 363 - Pantheism är en verklig motsägelse: detta var klart redan för Leibnitz, ehuru man sedan antagit begreppet, utan att dialektiskt rättfärdiga det Att bevisa detta påstående är icke här möjligt; men vi skole antyda vår mening genom en fiction: den som kan tänka, och noga begrundar denna, skall finna den nära motsvarande ett bevis. — Man tänke sig de naturliga talen och antage, att deras enhet — princip, substans, — vore Lif eller...
Sivu 365 - I händelse nu detta ägde sin rigtighet, så skulle man säga, att menniskan i sitt medvetandes enhet föreoar tvenne verldar, en högre, hvilken är sjelfva väsendet, och en lägre, hvilken är väsendets phänomen. Och detta, och ingenting annat, vore då meningen af det vanliga uttrycket, att menniskan för bägges uppfattande har tvenne kunskapsförmögenheter. — Men dessa hennes kunskapsförmögenheter, d. ä. hennes medvetande af dessa verldar, kunna yttra sig med olika klarhet och styrka,...
Sivu 376 - Inbildningskraften och föreställningarne visa oss alltid det i tid och rum bestämda, det yttre och föränderliga, ehuru detta ännu icke är så rikt på innehåll, och följaktligen ej eller så yttre och objectift, som sensationernes innehåll eller de yttre objecterne. Genom tankeförmågan och begreppen åter förnimme vi det icke i tid och rum bestämda, det inre, eviga och oföränderliga, ehuru blott generella, ty, såsom vi redan sagt, vi förmå icke tänka (klart och sannt förnimma)...
Sivu 269 - Man kan låta bli att yttra allt, kanske ej en gång i orden lägga det huvudsakligaste. Vad man yttrar kan dock vara av en sådan beskaffenhet, att det sätter läsaren i ett perspektiv, i en stämning, i en önskan och förmåga att gå fram i ämnets riktning - och han uppfinner på egen hand allt det övriga osagda, ja kanske mycket mer än som ens hade kunnat sägas av författaren.
Sivu 270 - Och emedan desse [läsarna] under tidernas lopp bliva fler och fler, så kan man säga, att författarens arbete sålunda ständigt allt vidare fortfar att förfärdigas, så länge världen står. Innebär det ej en outtömlighet, en viss evighet, som icke saknar intresse?2 En nutida svensk författare, Sven Delblanc, skriver: "Dikt kan inte leva utan sin publik, ej heller fortleva. Den måste träda i kontakt med läsare, väcka kritik och gensvar, få belackare och beundrare...
Sivu 264 - In n den i samma stund. Resultat. Kan du få ett Snille, att definiera och fullt begripa sig, skall det medsamma förvandlas , till. en förnuftig medborgare. — - Och kan du förmå en galen, att definiera eller fullkomligt fatta sig* så har du i detta ögonblick gjort honom klok.
Sivu 364 - Den andeliga verlder.s beståndsdelar äro nemligen modi af lif eller sjelfmedvetande, d. ä. tankar eller begrepp, och af dessa äro somliga allmännare,, i flere andra ingående och på innehåll tommare, andra åter speciellare, flere i sig innefattande och följaktligen på innehåll rikare. Och endast i den mån de höra till det förra slaget, kunna de af menniskan förnimmas sannt och klart; i den mån de deremot äro till innehållet rikare, måste de i högre grad visa 8ig för henne såsom...
Sivu 376 - Och detta är lätt f pr klara dt, om, såsom vi redan nämnt, de i och för <*i£ sjelfva ej äro annat än orediga, för oss ogenomskådliga massor af lefvande krafter eller begrepp. Deras förändring innebär då endast det, att deras beståndsdelar uti och utur dem efterhand liksom framträda för vårt medvetande med större eller mindre klarhet. Det är nemligen de yttre objecterna, som förändras, genom att deras beståndsdelar eller bestämningar (de oföränderliga begreppen) uti dem visa...