0,204 . . . 0,15 Kalk 8,43; innehåller syre: 2,41 0,281 5,43 0,443 1.10 0,50 0,12 1,20 0,259 1.28 0,014 0,58 0,0024 0,10 Kiselsyra. 49,57 25,23 100,00. Med kromoxiden har sannolikt litet jern och lerjord varit förenade till kromjern. Basernas sammanlagda syrehalt 16,49 förhåller sig till kiselsyrans ungefär som 1:11. es lerjorden höra till anorthit, så får man: Kiselsyra 13,92 Lerjord 11,61 Kalk. 6,32 31,85. 34,65; innehåller syre 18,00 2,11 0,60 4,28 18,31 Manganoxidul 0,50 0,10 66,27 visar en ganska nära öfverensstämmelse med augit-formeln; ty syrehalterna äro som 9,08 till 18 eller 1:1,98, hvilket skulle visa, att grundmassan är alldeles fri från olivin (såsom basaltens grundmassa äfven anses vara). Digereras grundmassan med saltsyra eller kungsvatten, så upplöses deraf endast omkring 20 procent, medan det öfriga, som innehåller all kiselsyra, men är fritt från lerjord, stannar olöst. 1,477 gr., som blef glödgad och dervid tilltog i vigt samt antog rostfärg, behandlades med saltsyra; lösningen var jernfärgad; olöst blef 1,136 gr., tillfölje hvaraf i upplösningen 0,341 gr. ingått. Denna lösta del visade sig innehålla: . 1,10 . Kalk 0,088 0,144 0,088 0,330, dessutom kiselsyra, talkjord och alkali i ringa mängd, som ej närmare bestämdes. I den lösliga delen fanns således af hela massan (1,477 gr.): Kalk 5,96 Lerjord 9,75 Jernoxidul 5,97 21,68. Den olösliga delen af denna portion användes blott att eftersöka halten af alkali, hvaraf den dock intet innehöll. En annan, oglödgad portion digererades med kungsvatten. 2,340 gr. gaf 1,869 gr. olösligt = 79,87 prc. 0,471 gr. lösligt = 20,13 1,038 0,043 0,710 0,002 1,843. Den innehöll således af hela massan (2,340 gr.): 46,50 1,84 30,34 0,01 78,69. Äfven dessa analyser göra det sannolikt, att olivin endast i ringa mängd kan ingå i den gråa grundmassan. Men om der i form af anorthit ingått Lerjord 9,75, så svarar deremot: . 11,69 och anorthithalten blir 26,75. 5,31 Återstoden innehåller: 34.81 1.83 30,34 Manganoxidul och visar stor öfverensstämmelse i sammansättningen med den augitlika återstod, som uppkommer, när anorthithalten (31,85 prc.) afdrages från hela grundmassan. De 5,97 prc. jernoxidul, som ingått i den af saltsyran upplösta delen, härröra onekligen till större delen från det inblandade metalliska jern, jernoxidoxidulen och magnetkisen; blott en ringare mängd deraf torde hafva olivin och augit att tacka för sitt ursprung. För jemförelsens skull må här slutligen beståndsdelarne af de analyserade föreningarne så tillvida som de blifvit quantitativt bestämda manställas: Grundmassan. Olösl. grundm. Lösl. grundm. Kiselsyra 17,53 16,50 Lerjord 15,21 9,75 Kalkjord . 12,36 S.43 5.96 Talkjord. 6,65 10.70 Jernoxidul 15.82 15,31 5.97 Manganoxidul 0,50 Kali (1,58 Natron Kromoxid 1.20 Tennoxid 0.80 0,10 0.01 21.68. sam De svarta kornen. . . VERZEICHNISS VON NORDLICHTERN BEOBACHTET AUF DEN STERNWARTEN ZU ÅBO UND HELSINGFORS IN DEN JAHREN 1823–1837 VON F. W. A. ARGELANDER, ehemaligem Professor der Astronomie an der Finnischen Alexanders-Universität. Eingereicht am 16. October 1865. |