Joukkahainen: Läsning i vexlande ämnen, Osat 1–3Waseniuska boktryckeriet, 1843 |
Yleiset termit ja lausekkeet
alldrig Balder Balders bildning blef blick blifva blifvit blod blott bröst Cardinalen deraf deremot derföre deri derom dikten djupa Drottningen död ehuru evigt Finland finna finska folket finska språket Fjalar fordna FRIGGA förhållanden gamla gifva gång hafva hafvet Hamlet handel herre hjerta huru hvarandra hvarföre hvari hvarje hvarmed hvars hvilar hvilka hvilket HÖDER Ilmarinen inre Irlands jemte jemväl jorden Kalevala kasta Konung Kreon kärlek land landet lefvande lemna lifvet liga likväl låg långt låta Marie Antoinette menniskan mensklig mythen myös mäktig nationalitet natt ning Norra Österbotten Näin Oihonna Ophelia Pedersöre Polonius Porthan reformationen regeringen Rohan Saima sedliga sednare sinne sjelf själ skola sköna slägt sorg strid Sverge synes sålunda sång säger södra Österbotten tragedien Ukko uppträda uppå utaf verld vigt visa voro vågar våra Väinämöinen väsende yttre Åbo åter åtminstone äfven älskar öfrigt öfver Österbotten Österbottningen دو دو دو
Suositut otteet
Sivu 10 - Känn, siare, Fjalar och känn hans trots; till molnets gudar hans hälsning bär, spörj, om de lärt att allt försaka, innan som han de vant sig att allt förmål Nu, trampa din nattliga ban! När en gång Fjalar ristar sig geirsodd, kom, innan hana hand vid svärdet domnar, gälda han vill dig lön för din svarta lögn.
Sivu 173 - Qudarne synas här för mycket närvarande, göra här liksom en för tydlig ansträngning, de nödgas gripa i händelserna med hela handen, i stället för att styra dem med en knappt märkbar vink af det minsta finger; detta visar dem icke i deras rätta storhet. Men snart uppträda de åter mera egendomligt. Fjalars namn var kändt öfverallt. Hans företag, hans öden kunde rimligtvis icke blifva obekanta. Hvar helst hans dotter kom att hamna, skulle man således genom den enklaste sammanställning...
Sivu 6 - Sjolf den andra, när q vällens sky Bleknad i vester samm, och månen Sänkte på svärdets skördar sin blick af frid. Så föll sig vårt ynglingadåd. På kinden växte skägget, vi blefvo män, '. . Härjade land, dem ingen vinter Härjat, och foro längre än sommarn far. Mö tog jag, då grånade re'n ". Min lock, men drottningsnamn jag den vana bjöd. Son hon mig gaf och dotter. Båda Leka med blommor än på sin moders graf. Mätt är jag på bragder och strid. Fräjdstore drottar gälda...
Sivu 178 - Detta anmärkcs med särskildt afseende å scenen mellan de båda flickorna, så vida min utläggning af dess betydelse i dikten lätt kan förefalla ofullständig, till och med sökt. I öfrigt erkänner jag villigt, att gruppen af de två jägarinnorna i natten mellan dagg och stjernor varit för mig så frestande att måla, att jag icke gerna kunnat afhållas af annat, än att teckningen varit i uppenbar strid med taflan i dess helhet.
Sivu 184 - Oihonnas öde beträffar , harva de båda sin försoning just deri, att de handla omedvetet, att de begagnas blott såsom medel för ett högre ändamål. De äro således att betraktas såsom helt underordnade personer i dikten, utan ansvar och utan skuld, ja berättigade till lön inför de makters domstol, som funnit nödigt uppoffra deras jordiska väl för deras faders öf ver jord i ska , och sålunda utkorat dem till försoningsoffer för honom.
Sivu 165 - Din anddräkt kysste min kind. Och du log som en vår efter långa vintrar, och du bad mig bli vid ditt hjärta evigt, bad mig luta, barnsligt from, min pannas brand mot ditt bröst. Namn, gestalt och sanning ditt...
Sivu 184 - ... en mild och vis styrelse af högre makter till en menniskas uppfostran och förädling. Mycket säkrare vore det derföre att kalla Fjalar en sång till Gudarna, ett litet epos, hvari deras storhet och nåd utgör ämnet.
Sivu 10 - Då reste sig Sjolf. På hans kind, den bleka, gråa, rullade klar en tår. Fram till sin gamle vapenbroder steg han och hof till darrande ord sin röst: »Kung, Hjalmar skall föra ditt svärd en gång, när...
Sivu 183 - ... äga allt, och dock äger han intet bortom det mål, dit åren föra honom, bortom förvissning och död. Den enda tröst, hans stolthet pekar på, är att kasta lifvets bleknande fröjd och storhet bort och dö. Först när gudarnes straff drabbar honom och han förödmjukad nödgas erkänna dem, kommer han i Morannals ställning och är, såsom krossad och böjd, i större mening glad och segrande, än han var under sin förmenta storhet.
Sivu 5 - Ganthiods kung. Hans blick, klarnad i vunna segrars fröjder, skimrade ung än under hans silfverhår. Jul kommit; det dracks i hans borg, midvinterns festmjöd jäste i skumhöljdt horn, hundrade facklor brunno, flere jublade kämpar nu i sin konungs sal.